Svalört är ursprunglig men kulturgynnad. Den bildar vidsträckta bestånd på näringsrik mark i friska till fuktiga lövskogar och lövskuggade betesmarker samt i parker, lundar och gårdsdungar. På kustslätten saknas den sällan eller aldrig i de leriga bäck- och ådalarna. Svalörten växer också mer eller mindre rikligt i anslutning till havsstrandängarnas driftränder.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Bygdenamn och bruk
Ett gammalt lokalnamn i Harplinge är vörterod [vartrot], troligen syftande på att en del rötter är uppsvällda.
Utbredning
145 rutor (65 %). Vanlig på kustslätten samt i övergångs- och skogsbygden i norr. I den mellersta och södra övergångsbygden ganska sällsynt, i skogsbygden endast enstaka förekomster. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän på slättbygden och i ådalarna.
