Ostronört är ursprunglig. Den enda kända, halländska förekomsten växer i högvattenlinjen på en klapperstensstrand med mycket sparsam växtlighet av strandkål Crambe maritima och skörbjuggsört Cochlearia officinalis ssp. officinalis. I början av 1980-talet fanns ett flertal kraftiga, blommande exemplar som dock försvagades efter några stormiga vintrar. Vissa somrar kunde den fleråriga arten inte återfinnas. Det verkar som om fårbetet är negativt för växten.
Ostronörtens utbredning i övriga Norden omfattar kusterna i Bohuslän, norra Jylland, Norge, Island och Färöarna (Mossberg m fl 1992).
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1818 under namnet Pulmonaria maritima från öar i norra Halland. Äldsta belägg utan lokaluppgift från 1700-talet (A. Dahl ur herbarium Swartzii i S).
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt. – Ahlfvengren (1924): sällsynt i norra Halland.
Lokaler
Kungsbacka Ölmevalla Näsbokroks naturreservat (JK). Känd sedan 1967 (se nedan). Kvar 1995 med 1 kraftigt, blommande ex (TE).
Äldre uppgifter. Öar i norra Halland (se primäruppgift); norra Halland sällsynt (Lindeberg 1878). Varberg Varberg/Ås (Bexell 1817-19). Kungsbacka Onsala 1881 (J. A. Gabrielsson i UPS). Släp Hästholmen 1895 (F. Liljeholm enligt Ahlfvengren 1924); Skalvik, nordsidan av Långenäsudden 1952 (F. Lundberg i GB). Ölmevalla Näsbokroks naturreservat 1967 (T. Elfström enligt Gillner 1969 b, Elfström 1971). Ännu 1995 (se ovan).