Styvt braxengräs växer i ungefär samma miljöer som vekt braxengräs I. echinospora, men föredrar något grövre bottensubstrat. Styvt braxengräs är vanligast av de två och bildar ibland ganska stora bestånd på någon eller några meters djup. Den är också vanligare än föregående i rinnande vatten. Mycket ofta lossnar bladen eller hela växten från bottnen och återfinnes flytande i drivor vid sjöstränder.
Styvt braxengräs hotas av samma miljöförändringar som vekt braxengräs, men inte heller för denna art märks någon frekvensminskning ännu.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 (’Vid Sjöalts Sjö i Våxtorps Sokn’). Äldsta belägg från Hallandsås 1700-talet (L. Montin i S).
Utbredning
82 rutor (37 %). Ganska vanlig i skogs- och övergångsbygden, sällsynt på kustslätten på grund av brist på lämpliga biotoper. – Ahlfvengren (1924): här och där men ej antecknad från norra Halland. I ett tillägg av S. Svenson i samma arbete anges att arten antagligen finns i de flesta av landskapets skogssjöar. Svenson fann den i varje sjö där han sökte den, utom i Ljungsjön ca 1 mil NNO om Falkenberg.
