Buxbom, som härstammar från Medelhavsområdet, var åtminstone förr en ofta planterad prydnads- och häckväxt. Numera användes den bl a som ersättning för lingonris vid kransbindning. Den kan kvarstå länge och sällsynt även förvildas, åtminstone tillfälligt.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 (’Flerst. planterad, isht. södra Hall., stund. förvildad exv. Hasslöv, vid en övergiven torpstuga högt uppe på Åsen [ett exempl. av 2 meters höjd] [Nm]’). Detta är den första litteraturuppgiften om vildväxande buxbom i Sverige (Hylander 1971). Detta av H. Nordenström noterade exemplar borde kanske hellre betecknats som kvarstående. Belägg saknas.
Utbredning
5 rutor (2 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Laholm Hasslöv Årdalahus, S om Ekered, gammal torpplats, kvarstående 1980-talet (YJ). Veinge 450 m NNO om Drottninghall, övergiven trädgård som övergått till alskog, 1 gammalt ex, kvarstående 1984 (LEM). Falkenberg Eftra norra delen av Skipåsbergen, kvarstående vid torpruin (Larsson 1980 och muntlig uppgift). Morup Bänared (5B 4i 3- 3-) förvildad i skogsdunge 1983 (SU). Kungsbacka Fjärås Tjolöholm (6B 4f 05 18) vid bergbrant i ekskog 1993 (JK).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv se primäruppgift; 1,2 km VSV om Lugnarohögen, torpruin, kvarstående 1960-talet (YJ); 500 m N om Algutstorp, ruin, kvarstående 1970-talet (YJ). Våxtorp Vindrarp, Strax V om Prästängen, kvarstående 1960-talet (YJ); 400 m NV om Högalteknall, vid torpruin 1965 (YJ).