Torbjorn Tyler
Sälfjället i Transtrand 2021-07-11
Taxasida
vanlig tuvsäv
Trichophorum cespitosum subsp. cespitosum
vanlig tuvsäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
vanlig tuvsäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig tuvsäv
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Trichophorum cespitosum subsp. cespitosum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Trichophorum cespitosum subsp. cespitosum
Svenskt namn
vanlig tuvsäv
norwegianBokmal
småbjørneskjegg
norwegianNynorsk
småbjørneskjegg
Danskt namn
Østlig tuekogleaks
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Tuvsäv är ursprunglig. I sin mest typiska form växer den framför allt på högmossar, där den är lågvuxen och måttligt tuvad. I kärr och på kulturpåverkad mark, t ex betade fukthedar, blir den mera tuvad och högvuxen och kan vara svår att skilja från hedsäv ssp. germanicum, som också finns i dessa miljöer. Mellanformer är inte ovanliga. Tuvsäven är brandgynnad.
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Allmän-tämligen allmän.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Scirpus cespitosus subsp. cespitosus)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 61–75 %. Ofta mycket långlivad på lokalerna men påfallande sällan etablerad på nya.
Kommentar: B, granskare KAO, MGu, PLa och TKa.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Enda kända lokalen på Gotland låg på en av öns få högmossar med vitmosstorv. Här senast sedd 1895. Räknades av Johansson (1897) till de ”mossälskande” växterna, som hittas i vitmossa eller t.ex. på gungfly.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Tuvsäv växer på mossar, både öppna och glest tallbevuxna, där den bildar måttliga tuvor på själva mosseplanet. När den förekommer i kärr blir tuvorna större och den är svår att skilja från hedsäv. Enligt E Broddesson (1912) skulle ingen fullt typisk tuvsäv finnas i Bohuslän, och en del av våra fynd nära kusten är osäkra. Däremot avser förekomsterna på mossar i inlandet säkert denna underart.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på blöt till fuktig, mycket näringsfattig mark på mossar, i fattigkärr och på fukthedar. Vanlig i södra halvan av landskapet och i södra delen av Skaraborg, i övrigt ganska sällsynt. 754 lokaler i 346 rutor (42 %).
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tuvsäv är en dominerande växt i våra fattigkärr. På hösten avtecknar den sig särskilt väl och ger stora delar av myrarna en karaktäristisk orangebrun lyster. Den hör främst hemma på fastmattor ute på de öppna vidderna av stora artfattiga myrar, men den kan även finnas i kanternas risvegetation. Arten finns regelbundet på myrar i väster och norr. I öster är den särskilt vanlig på magra myrar en bit från kusten, t.ex. i östra Njurunda, och på högt belägna myrar som främst försörjs av regnvatten. Vid kusten växer den också på mossar. I medelrika blöta myrar växer den särskilt på torrare kantpartier och på strängar, och den finns även i fastmattor i öppna rikkärr, t.ex. tillsammans med axag Schoenus ferrugineus. Den kan dessutom uppträda i vitmossklädda hällkar; däremot är den ovanlig i tuviga kärr eller vattenrika kärrpartier.
Tuvsäv är sällsynt i kulturskapade miljöer men kan ibland ses kolonisera upprivna svarta torvytor.
Tuvsäv är sällsynt i kulturskapade miljöer men kan ibland ses kolonisera upprivna svarta torvytor.