Taxasida

springkorn

Impatiens noli-tangere

L.

springkorn är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Lars Efraimsson
Översikt
Översikt

springkorn är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • springkorn
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Impatiens noli-tangere
Vetenskapligt namn, fullständig form
Impatiens noli-tangere L.
Svenskt namn
springkorn
norwegianBokmal
springfrø
norwegianNynorsk
springfrø
Finskt namn
lehtopalsami
finlandSwedish
springkorn
Danskt namn
Spring-balsamin
Foton
Lars Efraimsson
Mölnbacka, Forshaga Kommun 2019-08-21
Anders Delin
Kulgatan, Järbo 2009-08-16
Anders Delin
Kulgatan, Järbo 2009-08-16
Anders Delin
Storröjningsmoran, Skog 2010-08-01
Patrik Engström
Södra Kärrlången 2023-08-12
Patrik Engström
Södra Kärrlången 2023-08-12
Patrik Engström
Södra Kärrlången 2023-08-12
Torbjorn Tyler
Hästhallarna i Norra Rörum socken 2016-07-09
Torbjorn Tyler
Hästhallarna i Norra Rörum socken 2016-07-09
Lars Efraimsson
Mölnbacka, Forshaga Kommun 2019-08-21
Lars Efraimsson
Mölnbacka, Forshaga Kommun 2019-08-21
Lars Efraimsson
Mölnbacka, Forshaga Kommun 2019-08-21
Katarina Stenman
Arboretum Norr, Umeå 2019-08-24
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

63; spridd i Mälarområdet; högre upp tämligen sällsynt-sällsynt. Beroende av vissa markförhållanden, vilka återfinns här och var i Mälarområdet; därovan främst i eutrof ravinmiljö. Då sådan inte alldeles saknas i de fyndfattiga trakterna i N och NV, kan misstänkas, att klimatskärpningen verkar återhållande. I Skandinavien i huvudsak sydlig men når i kusttrakten långt mot norr. Utbredningstyp: S8.

Förekomster oftast lokala men i några fall utsträckta över tämligen stora arealer: 8, 19, 48, 57. På de tre senare i fläckvis genomsilad-växelfuktig barr- och blandskog av gammaldags, odikad, alsprängd typ. Inom 48 enligt Almq. "till oändlighet". Alla skyddsvärda. Även frekvent inslag längs en längre sträcka av Arbogaån (1–4).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Springkorn är ursprunglig men något kulturgynnad. Den bildar ofta individrika bestånd på näringsrik mark i å- och bäckdalarnas ridåer och dungar av lövträd, särskilt nära vattnet och i stråk med översilning. Arten är också vanlig i de näringsrikare alkärren och ibland ser man den på klart kulturpåverkad mark, t ex vid diken i betesmarker.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Vanligast vid Höga Kusten och i Ångermanälvens nipravinlandskap. - 112 (27).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1293 Impatiens noli-tangere L.

Total range of this species occurs through most of temperate Eurasia and northwestern N. America. There it is replaced eastwards by I. capensis Meerb. (syn.: I. noli-tangere subsp. biflora [Walt.] Hult.) indicated by vertical hatching and circles. This species is introduced and naturalized in England and France. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 278.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Mestadels spridd–täml. allm. men förekomsten skiftar mycket. Nilsson (1978) fann 44 lokaler i Viby men blott 2 i Glanshammar (Nilsson 1986). Den ansågs vara mkt sälls. i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932).

Vanliga växtplatser är fuktiga stränder, fuktängar och kärr, men den har setts också på barrskogshygge, uppe på berghylla, på lagårdsbacke, i frisk ekdunge etc. Alla lokaler tycks översilade eller med högt markvatten.

De rikaste bestånden har noterats längs ån genom trädgården vid Frösvidal i Kil (Afzelius ms 1779–1784). Den var delvis ymn. över 1 000-tals m² i lövlunden på Foren i Götlunda 1988 och uppträdde ymn. massvis över 100-tals m² i resterna av en myrodling i bäckomgivning Ö om Ödeby kyrka 1989.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Uppgifterna Steneby Baldersnäs (Larsson 1851), vid Laxsjön nära Långbron (Larsson 1868); Åmål Åmål (Larsson 1868) avser sannolikt I. parviflora.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vildbalsamin
Springkorn växer skuggigt, på fuktig eller våt, kväverik, naken mulljord. Arten förekommer i ädellövskog och ängsartad löv- eller blandskog, särskilt i sluttningar, rasbranter och bäckdalar. Den påträffas också i ask- och alkärr samt i löv- och gransumpskog. Den blir ofta dominerande på växtplatserna. Någon gång kan den uppträda i mera kulturpräglad omgivning, t.ex. vid stigar eller på fuktig gräsmark. I Vetlanda Vetlanda har arten kommit in med östeuropeiskt virke.
I djup skugga öppnar sig blommorna inte utan förblir knopplika, gröna och blir bara ett par mm långa. De ger dock upphov till normala frukter genom självpollinering.
Funnen i 119 rutor; tidigare uppgifter från 84 rutor. Vanlig öster och sydost om Vättern (saknas på Visingsö), ganska vanlig i Aneby, Tranås och ganska sällsynt i inre nordöstra Småland. Mycket sällsynt i sydväst, saknas helt (åtminstone i nutid) i sydost. I resten av landskapet sällsynt. – Ursprunglig.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Springkorn är inhemsk och växer oftast i stora bestånd i skugga eller halvskugga på fuktig till blöt, näringsrik jord. Man finner den i lundar och andra ängsskogar med både lövträd och gran samt i al- och asksumpskog, särskilt i sluttningar, utefter fuktstråk, i bäckdalar och raviner. Förutom ormbär och strutbräken, som Linné såg runt den, växer springkorn ofta tillsammans med gullpudra och bäckbräsma.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig. Fuktig, mullrik mark i lövskog i ådalar, bäckraviner och bergrötter; i alkärr ochkällrik mark i sluttande barr- och blandskogar.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien, västra Nordamerika. I Sverige i Götaland, Svealand och Norrlands kustland. I Sörmland vanligen mindre allmän, sällsynt i skärgården och vid Mälaren – (15%). Springkorn är en ettårig skuggfördragande ört som växer på vattengenomsilad blottad mark, framför allt i bäckraviner och i bäck- och källpåverkade sumpskogar, främst på mullrikt eller moigt underlag. Springkornets blommor utvecklas bara i ljusöppna lägen vid exponering i bryn eller efter avverkning. I skugga slår blommorna aldrig ut utan bildar frukt direkt efter självpollination i knoppen.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
I Uppland tämligen sällsynt i landskapets skogsområden, men saknas i den nordöstra delen. 79 kartblad, 98 kvadranter.
Springkorn förekommer på mullrik mark i örtrika, fuktiga gran- och alskogar, i å- och bäckraviner och kring källflöden. Den är en karaktärsväxt för skogsbestånden omkring glupar. I täta lövbestånd växer den även i mulljord på grova block bland mossor.
Förändring + 56 %. – Springkorn är beroende av skuggig och fuktig miljö. Trots de avverkningar som skett i skogar av denna typ har den ökat, något som kan ha sin orsak i minskat skogsbete. Även mer intensiv inventering av de aktuella skogarna kan ha bidragit till det höga procenttalet.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Springkorn är ursprunglig. Fem gamla förekomster är kända, varav ett par har försvunnit. I övrigt verkar arten inte alls ha förändrat sin utbredning sedan 1800-talet.
Springkornet förekommer i näringsrika löv- eller blandskogar på fuktig finkornig jord i raviner eller i anslutning till flacka näringsrika åstränder. Märkligt nog växer arten också på block i rasbranter. Det motsägelsefulla biotopvalet får förklaras av artens förkärlek till miljöer med liten konkurrens och öppna lägen skyddade mot uttorkning. Alla kända lokaler har en även i övrigt rik och lundartad flora. Flera lokaler har tidigare utgjort viktiga slåtterängar och kanske också betesmarker.
Typiska följearter är älggräs, brännässla, grenrör, hultbräken, stinksyska och gullpudra. Springkornet börjar blomma när älggräs och mjölkört är i full blom. Blomningen fortsätter till första frosten.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Springkorn övervintrar som frö. När kapslarna öppnar sig explosivt sprids fröna, förmodligen dock inte längre än någon meter. Efter en våt vår fanns vid Dropphäll i Arbrå två 8 cm höga plantor växande ur var sin mosskudde på lod­ytan, 2 m över artens vanliga växtställe vid bergroten. Mosskuddarna låg inte inom den översilade delen av lodytan, men den ovanligt våta våren hade möjliggjort groning. Artens uppdykande på jord som kommit upp vid muddring av en å i Söderala talar för att den kan vila i fröbanken. Fröna gror raskt i blåsippans tid. Fröplantorna har stor kraft att ta sig upp genom rester av fjolårsvegetationen, även på hygge. Blomningen börjar i linneans eller mjölkens tid och fortsätter länge. Chasmogama blommor (med gula kronblad) utvecklas bara där ljuset är tillräckligt. I skuggig miljö finns i stället kleistogama blommor, små, gröna och förbisedda. Förhållandet mellan de bägge blomtyperna bestäms av ljusinsläppet till växtplatsen (Masuda & Yahara 2003). På sensommaren gulnar springkorn långt före de flesta andra arter. Långt före frosten ligger stjälkarna döda, fallna i en bråte.


Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Springkorn har sin främsta hemvist i raviner i sedimentområdena i öster och är en karaktärsart för Indalsälvens djupt nedskurna sidodalar. Arten är ettårig, fordrar näringsrik, mer eller mindre bar mark och hög luftfuktighet. Den är mycket känslig för uttorkning och ses nästan alltid i skugga. Den gynnas av instabila förhållanden, t.ex. jordskred, bäckdeltan, vårbäckarnas jordflytningar o.dyl. I ravinerna växer den i huvudsak på lera–mjäla i eroderade kanter. Springkorn finns även i vissa sydberg, då på mullrik, naken mark eller bland block i lövlund.
I kustområdet växer den i lummiga, nedskurna bäckar, där man på våren kan se karaktäristiska mattor av de påfallande stora hjärtbladen på groddplantorna. Arten är värmekrävande och möjligen även kalkgynnad, då den är särskilt vanlig i Alnö, Hässjö och Tynderö, främst i bäckdalar som mynnar mot havet. Den är sannolikt västerut begränsad av både klimat och avsaknad av lämpliga ravinmiljöer. Liksom en del andra skuggföredragande växter, t.ex. skuggviol Viola selkirkii, blommar springkorn rikligt när den hamnar i ljuset, t.ex. vid röjning. Till skillnad från våra två andra arter i släktet har springkorn ingen tendens att gynnas av människan och ses inte på kulturmarker.