dansk skörbjuggsört

968 Chochlearia danica L.

This species occurs along most of the seashores of N. and W. Europe. Further, five closely related taxa are mapped, viz. C. scotica Druce in parts of the British lsles, C. polonica Fröhl. and C. tatrae Borb. In E.C. Europe, C. cyclocarpa Blake and C. tridactylites Banks in eastern N. America.

Dansk skörbjuggsört är ursprunglig på havsstränder. Här växer den i klippterräng nära strandlinjen, vanligen i små grupper på mer eller mindre blottad jord eller på naket grus. I norra Halland växer den också på blöta strandängar.

Den danska skörbjuggsörten är ettårig och höstgro­ende och växer främst i skrevor på skärgårdens mindre kobbar och skär. På större öar och fastlandet hittar man den på utstickande uddar. Skörbjuggs ­örten trivs särskilt i fågel- eller tånggödslade klipp­skrevor nära vattenbrynet. Arten är lättast att hitta höst och vår och är nog något förbisedd i inventer­ingen.

Västeuropa. I Sverige utmed kusterna upp till Uppland.

Gammal bofast art.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många rutor (ca 45) vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO.

Dansk skörbjuggsört växer på grusiga havsstränder, i klippskrevor och fuktiga svackor på betade strandängar, ofta tillsammans med rödsvingel Festuca rubra. Arten är något kvävegynnad och ses ibland på tångvallar. Dansk skörbjuggsört är sällsynt funnen flera hundra meter från havet, exempelvis SO om Ottenby kungsgård i Ås sn, där växer den på en tuvig, hårdbetad fuktäng tillsammans med vårkällört Montia arvensis och brokförgätmigej Myosotis discolor.

Dansk skörbjuggsört är ganska ovanlig på dagens Öland med glesa förekomster längs östra kusten. Utmed västra kusten är det främst nere i sydväst som den ännu förekommer med många lokaler. Dansk skörbjuggsört har tydligt gått tillbaka sedan Sterner (1938) och saknas idag i flera socknar. Orsaken till minskningen kan i en del fall, speciellt utmed den västra kusten, bero på utebliven hävd vilket gör att den konkurrenssvaga växten försvinner. Betesdjuren stängslas idag ofta av från den nedersta delen av sjömarken vilket gör att strandlinjen numera är täckt med tjocka driftvallar där högväxta mållor Atriplex sp. är det enda som kan växa. Dansk skörbjuggsört kan också vara något förbisedd eftersom den blommor tidigt, redan i början av maj månad, och därefter försvinner när försommartorkan sätter in. Många inventerare besöker havsstränder först under sensommaren när majoriteten av växter i miljön går att bestämma.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppet, i åtminstone delvis saltpåverkad miljö: strandnära klippor, betade strandängar, även med morän; någon gång strandnära fårsvingelalvar. Englund (1942) anförde dansk skörbjuggsört som den enda riktigt typiska klippstrandväxten, som förekommer i sprickor och nischer samt på raukar, även längre från stränderna. Enligt Johansson (1897) var den sällsynt, med elva lokaler från Sundre till Bunge. Englund (1942, inventering 1928–36) hade 66 lokalprickar: Karlsöarna, från Näsudden till Hoburgen och norrut längs östra kusten till Hummelbosholm i Burs, vidare Östergarnslandet samt Boge till Fårö. Arten saknades alltså längs hela västra kusten. Fynden under Projekt Gotlands flora gav samma utbredningsbild, men en notering fanns dock från en strandäng på Holmuddarna, Hablingbo (JP).

Dansk skörbjuggsört växer på tånggödslade, grusiga havsstränder och hällmarker vid havet samt på havsstrandängar, oftast på markblottor och där gräsmarken möter berghällar och stenar. Ibland växer den också i små sprickor på öarnas klippstränder. Man kan dessutom finna den danska skörbjuggsörten på betade gräsmarker och tunna jordlager på berghällar och torrbackar på något avstånd från havet. Det verkar som om arten har ökat sedan förra inventeringen, men det kan också tänkas att vi rört oss mer på småöar i skärgården än de gamla inventerarna.

Dansk skörbjuggsört har påträffats en gång i äldre tid: