Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2011-05-22
Taxasida
bergklint
Centaurea montana
L.
bergklint är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
bergklint är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- bergklint
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Centaurea montana
Vetenskapligt namn, fullständig form
Centaurea montana L.
Svenskt namn
bergklint
icelandic
Fjallakornblóm
norwegianBokmal
honningknoppurt
norwegianNynorsk
honningknoppurt
Finskt namn
vuorikaunokki
finlandSwedish
bergklint
Danskt namn
Bjerg-knopurt
Foton
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2010-06-25
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2020-06-10
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Vägslänter, förvildad. - 3 (3).
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Det finns endast ett fynd, beskrivet av Nilsson (1976): Tännäs: Funäsdalen nära kapellet. Arten är naturaliserad i en gräsbacke och blommade rikligt ännu 1991, !.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Bergklint är en prydnadsväxt som lätt sprids i och strax utanför tomtgränser genom att bilda rikligt med utlöpare. Dessutom sprids den från utkast. Hur länge den odlats i landskapet är ovisst. Arten är bofast och man finner den ganska ofta, ibland i ganska stora bestånd, i tomtgränser, vägkanter, bryn och på igenväxande kulturmark nära bebyggelse eller kvarstående på ödetomter.
Bergklint härstammar från södra och mellersta Europa och är i Sverige känd som mer eller mindre förvildad sedan 1880-talet (Malmgren 1982).
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Prydnadsväxt från bl.a. Syd- och Mellaneuropa, förvildad i Sverige möjligen sedan 1905, varför Janssons belägg antingen är odlat eller den äldsta kända förvildningen i landet. Ett 100-tal fynd har gjorts, främst under 1980–1990-talen, på ödetomter, vid utkast i björkkärr m.m. I östra hagen vid Hjälmarsberg i Almby växte ett bestånd om 10 m² på stranden nedom en husgrund 1992.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Ny bofast art; odlad som prydnadsväxt; kvarstående eller tillfälligt förvildad bl.a. kring gårdar och på vägkanter. Troligen även etablerad (bl.a. funnen i en slåtteräng).
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Ej tidigare uppgiven för Dalsland.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
14; fördelade på alla regioner; tydligen också bofast i hela området: återfunnen av mig under 1970-talet på tre lokaler, varav en i översta Bergslagen, efter 20-cirka 80 år (3, 7, 13; jämför också 6, 10). Trolig utbredningstyp: U.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ganska ofta odlad prydnadsväxt; ofta självsådd och ibland etablerad och bofast. Först uppgiven 1933 från Malmö (Blom 1933), men redan 1870 ”sällan odlad” (Lilja 1870) och känd i odling sedan 1810-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: åtminstone det odlade materialet är mycket variabelt i såväl växtsätt som blomningtid och har sannolikt flera geografiska ursprung.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Bergklint är ursprunglig i Mellan- och Sydeuropa samt i Kaukasus. Arten har odlats som prydnadsväxt i Sverige åtminstone sedan mitten av 1800-talet. Den förvildas i tomtkanter, på vägkanter och banvallar, i slänter och skogsbryn, i allmänhet i närheten av bebyggelse. Den bildar bestånd med utlöpare och frösprider sig dessutom. Ett jättebestånd (minst 20 hektar) noterades 2006 vid Röhälla i Tranås Säby (JJ).
Funnen i 484 rutor; tidigare uppgifter från 10 rutor. Ganska vanlig men ojämnt spridd (vanligast på höglandet). Vissa av utbredningsluckorna torde bero på att arten förbigåtts. – Förvildad; bofast.
Arten har ökat starkt under senare hälften av 1900-talet, troligen på grund av att den har börjat odlas i större omfattning.
Funnen i 484 rutor; tidigare uppgifter från 10 rutor. Ganska vanlig men ojämnt spridd (vanligast på höglandet). Vissa av utbredningsluckorna torde bero på att arten förbigåtts. – Förvildad; bofast.
Arten har ökat starkt under senare hälften av 1900-talet, troligen på grund av att den har börjat odlas i större omfattning.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Bergklint härstammar från bergstrakter i Centraleuropa. Den är ganska vanlig som trädgårdsväxt och förefaller ha lätt att sprida och etablera sig nära tomtmark. Bergklint är funnen i vägkanter, skogsbryn, på tippar med trädgårdsavfall och kvarstående på ödetomt. Arten är glest spridd i landskapet, speciellt frekvent i området runt Färjestaden och Degerhamn. På ett par lokaler har den längre kontinuitet och anses därför bofast i landskapet.
Kulturflykting och kvarstående, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Förvildad, bofast.
Flerårig trädgårdsväxt, ofta spridd med utkast till gårdarnas omgivning eller till skräp- och soptippar. Ibland uppträder arten i mer naturlig miljö, såsom bryn och skogsmark, ofta rikligt och helt naturaliserad (Johansson 1998).
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Bergklint är en prydnadsväxt från centrala Europa och Kaukasus, som odlats sedan 1800-talet och sprids med rotskott och frön. Man finner den dels kvarstående på gamla tomter och utkast, dels på vägkanter, banvallar, grusplaner, utfyllnader och annan skräpmark. Som många andra odlade växter har den spritts på senare tid, men ökningen kan åtminstone delvis vara skenbar eftersom man förr var restriktiv med noterandet av förrymda och kvarstående arter.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsväxt från centrala och södra Europas berg, sprider sig med rotskott och troligen också med frö från övergivna tomter och från utkast i vägkanter till annan kulturmark och även till hagar och på annan kulturmark. Ej konsekvent noterad. Troligen ganska vanlig i södra delen av landskapet, mindre vanlig i Skaraborg. 186 lokaler i 143 rutor (16 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Från södra och mellersta Europa. I Sverige odlad och förvildad. I Sörmland tämligen allmän som förvildad – (18%), ej alltid noterad. Bergklinten är en flerårig prydnadsväxt som odlats åtminstone sedan 1800-talet. Den står länge kvar i övergivna trädgårdar och förvildas lätt med frön eller plantbitar på gräsmark i omgivningarna eller på vägkanter och avfallsplatser. Bergklinten ökar i landskapet.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ursprunglig i Central- och Sydeuropa; odlad som flerårig prydnadsväxt, tämligen allmän som förvildad i Uppland. 360 kartblad, 607 kvadranter.
Almq. Halvförvildad.
Bergklint har påträffats som kvarstående på ödetomter, men den frösprider sig även och bildar långlivade bestånd i lundar och skogsbryn, på vägkanter, trädgårdsutkast, skräpmarker m.m. I fritidsstugeområden är spridningen utanför tomtgränserna särskilt vanlig.
Almq. Halvförvildad.
Bergklint har påträffats som kvarstående på ödetomter, men den frösprider sig även och bildar långlivade bestånd i lundar och skogsbryn, på vägkanter, trädgårdsutkast, skräpmarker m.m. I fritidsstugeområden är spridningen utanför tomtgränserna särskilt vanlig.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Bergklint är en gammal prydnadsväxt som lätt förvildas. Arnell (1902) anger den som »numer sparsamt odlad«. Den var alltså vanligare i odling under 1700-talet eller tidigt 1800-tal än under senare delen av 1800-talet. Arnell uppger också att den ska finnas förvildad vid Viksjö i Hamrånge. Bergklinten verkar ha odlats mest i Ockelbo socken där den nu har tagit sig längst ut i naturen. Arten kommer ursprungligen från Syd- och Mellaneuropa.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Bergklint har basala blad som övervintrar gröna. Den börjar blomma i skogsstjärnans tid och fortsätter in i linneans.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Något odlad över hela landskapet, mest i äldre tid; ibland förvildad, särskilt i kalkområden.