Spontana är delar av Mälarområdets almpopulation samt ett fåtal förekomster härovan upp i Övre Bergslagen. Sistnämnda av reliktnatur. I hela Västmanland dessutom ofta odlad och förvildad, i regel i anslutning till tätorter, gårdar, gamla hyttplatser och gruvområdet Som förvildad kalkgynnad; vanlig t.ex. i Älvlången-området i Viker, inom kalkstråket Mårdshyttan-Håkansboda, på kalkkörtlarna i Norberg och Västanfors m.m. Utbredningstyp som spontan: S8. Som förvildad: S1.
Den spontana almens till Mälarområdet och några få nordliga isolat tillbakaträngda utbredningen torde delvis kunna skyllas hård skattning under tidernas lopp. Ännu i sen förhistorisk tid förekom t.ex. spontan alm i Norberg: pollenfynd på ca 900–1000 år gamla flottar och kanoter, funna i sjöarna Kalven och Värlingen (LUNDQVIST & HJELMQVIST 1946).
Trädet nämns under 1700-talet från Mälarområdet: "Närmast åt Mälare-sidan göra äfwenwäl de dyrbara slags träden, Ek, Lönn och Alm --- belägenheten af landet så angenäm och behagelig, at den ögon-fägnaden ej med penningar kan betalas." (GRAU 1754.) "Alm är det enda, som han [schatullmakare Sjölin] med någon lätthet lärer få ifrån Kungs-Barkarö, samt ifrån Holmarna däromkring i Mälaren, hwarest han till ymnighet skall finnas." (BARCH. 1772.) Ängsö: 'ubique crescunt" (FLYGARE 1766).
Prydnadsodling av skogsalm känd sedan 1700-talet: "1737 planteras [i Arboga] alm, ask, lind och lönn, ej allenast på stadens större gator, utan ock vid landsvägarna deromkring" (BERGSTRÖM 1892). Alleträd vid Fullerö 1746 (LINNE 1747). Fr.o.m. 1700-talets slut återkommande inslag i engelska parker (syns tidigast ha använts i sådana vid Bernshammar, kanske vid Häste och Klackberg i Norberg m.m.). Från Klackberg nämndes alm som förmodat vild redan av ÅNGMAN (1835) - troligare förvildad från gårdens prydnadsalmar, som nu är de grövsta i trakten.
Märkesträd sällsynt Häribland gammelträdet å lokal 4: 415 cm i omkrets 1,3 m ö.m. 1976(!). En möjligen vild, dubbelstammig alm (delad 1,8 m upp) i bryn S Fullerö slott mätte 501/1,3 1974(!). Den grövsta almen i Ekuddens lund (Västerås-Barkarö) var 222/1,3 1973(!).
Första fynd
LOHMAN 1737 så som Alm (Arboga: Brattbergets skogar).
Ekologi
ldiokorofyt. Mycket hemerofil. I Mälarområdets ädellövskogar tillsammans med ek, lind m.m., någon gång i potentiellt naturlig vegetation Sannolikt naturlig komponent i övergången mellan sådan lövblandskog och låglänta tillandningstränders Alnus glutinosa-samhällen: Alnus glutinosa-Ulmus(-Prunus padus)-samhällen: Västerås-Barkarö: Ekuddens lund; Fullerö 1 km SSÖ-ut; Irsta: Gäddeholmsstranden; m.m.(!). N-ut spontan enbart på sluttande, något genomsilad mark, högst på lokal 4, 275 m ö.h. Här, liksom sällsynt i övrigt, små renbestånd. Almskogar saknas.
Som apofyt och förvildad på diverse mesohemeroba-euhemeroba ståndorter med goda markförhållanden (bryn, lövgläntor, raviner, hyttslagg, hyggen m.m.). Tillsammans med barrträd endast på kalkrik mark. Förvildade bestånd deltar i eventuellt, sena successionsfaser för att slutligrn. ingå i stabila lövskogssamhällen: Bro/Hed: Hedströmsravinen kring Bernshammar; Fellingsbro S: Frötuna ålund (troligen Förvildad); Hallstahammar S: Norrkvarns lund vid Kolbäcksån; Karbenning: Svartåravinen vid Landforsbacken; Västanfors: Skrikboravinen (alla !); Nora S: Järleåravinen SÖ Hammarby, troligen förvildad (F0HR 1973). Vid gårdar och byar har almuppslag (ofta på blockmark) stundom tillåtits utvecklas till träddungar.
Måttligt torr-växelfuktig/källdragspåverkad, väl neutraliserad mull på mineraljord av växlande textur. Skugga-öppet ljus. Genom sin goda anpassning till skuggförhållanden i det långa loppet mera konkurrensduglig i sluten skogsvegetation än övriga ädellövträd.
Lokaler
Spontan ovan Mälarområdet: Mälarslätten: Skultuna S 1 Forsby i Svartåravinen + bäckravinen Ö härom, tillsammans med ek och hassel 1977(!).
Skogslåglandet: Linde S 2 Andersviksravinen 1957 (Nylund) (SCHIÖLER 1958) -76(!). 10 äldre träd i källdragspåverkad sluttning, det grövsta 160/1,3 1976, tillsammans med hassel och sydliga lundörter.
Bergslagen: Norberg 3 Kottarsberget Ö Sörsjön, 1 ex. i blockig rasbrantmark 1977 (Norrsv.). Ljusnarsberg 4 Björkbergets V-sida (LIND. 1960)-76(!). Almlund av 10-talet äldre ex. och talrika ungträd och buskar, längs liten bäck. 100 m därifrån grupp av träd. F.n. sparade mitt på stort kalhygge. 5 S. Storhöjdens S-sluttning (PÅHLSS. 1972)-76(!). I blockig, tidvis något genomsilad S-sluttning, slutet bestånd. Stammar upp till ca 40 cm i diam/1,3.
