[Hall enligt WIKSTRÖM 1824 (Bolandet)? Uppland? Torp Ö Broddbo i Sala?] Wahlenberg 1826 så som Satyrium viride (" ad --- Vestmanniam ferrimontanam"). Avsåg enligt Wahlenberg manuskript 1821 trakten av Skinnskattetbergs bruk: "Mot aftonen gingo vi [= Wahlenberg och hans värd, brukspatron Hisinger] ut till comministerns hage och funno der Orchis viridis rätt ymnigt." Äldsta uppgift av O. Stickman [1780-talet] enligt Afzelius manuskript b (Norberg s:n). En kollekt från 1800-talets början av Agardh (Westmannia) finns bevarad i LD.

Troligen idiokorofyt. Mycket hemerofil. Ljusöppna-måttligt skuggiga skogssamhällen på frisk-måttligt torr, kalkpåverkad morän: Betula eller Picea-Pinus-Betula-samhällen med ört- eller Calamagrostis arundinacea-rikt fältskikt (lokal 19; Norberg: Silvtjärn S-ut), Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum/Calamagrostis arundinacea-samhällen (19; Ramsberg N: Kalkåsen S-ut) (alla !). Av liknande karaktär kanske 12, "blandskogsparti intill gården, orört i 50 år".

Inga potentiellt naturliga eller oligohemeroba förekomster kända utanför kalkområdet frånsett 5: källdragspåverkad tallskogsglänta, berörd av gallring och vägdragning.

Mest som apofyt, för nuvarande främst på kalkmark: fuktig slig, gammal varp, brottkanter, frisk-torr ängs- och gläntvegetation. I silikatområdet allt sällsyntare på hemeroba ståndorter; t.ex. S-exponerad mosluttning med örtbacksvegetation i f.d. hage (14). Förr troligen vanlig i slåtterängar, så som i komministerns hage ovan. Antecknades från sådana i V. Bergslagen av Broddesson på 1920-talet

Ekologiskt något svårtolkad. Fastän aldrig så talrik som Gymnadenia conopsea, syns dess ståndortsamplitud och edafiska anspråk bäst överensstämma med dennas (se denna art). En skillnad torde vara, att Coeloglossum fordrar någorlunda djupt jordtäcke och därför hävdar sig mindre väl i kalkklippängsvegetation. Möjligen mera skuggfördragande, antagligen sämre anpassad till starkt fuktig omgivning. (saknas på kärrtorvsubstrat).

I Sydtyskland " Magerkeits u. Versaurungszeiger" enligt OBERDORFER (1962). Så ej i Västmanland. Liksom Gymnadenia i vår tid säkert bofast blott i kalk- och eventuella grönstensområden, utanför dessa snabbt minskande och med osäker framtid. Härtill samverkar ett komplex av antropogena omgivningsförändringar, varibland särskilt upp hörd slåtter.

En anmärkningsvärt långlivad förekomst i silikatområdet kan nämnas: Västervåla: Engelsberg 1852 (N. A. Johansson, GB) -1931 (Belin, UPS). Även 1912 (Engstedt, S). Slåttermark?

Från Mälarslätten följande uppgifter: Arboga 1 Källängen [början 1900-talet] (GARSTEN 1971)†. 2 Vinbäcken (Tärnlund enligt SAMUELSSON 1923a)†. Kungsåra 3 Darsta 1879 (A. E. Luhr, LUHR)†. Västerås S 4 †Viksäng 1880 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1923a). – Samtliga dessa lokaler sannolikt dåvarande slåtterängar.

Skogslåglandet efter 1930-talet: Hallstahammar N 5 Boda V-ut (se ovan), 2–7 ex. 1966–69, 0 1970 (MALMGREN 1970). Karbenning 6 Mjölnarkorshagen i Högfors 1944 (Edvard Alvén manuskript). Kila 7–12 Bengtskärrstrakten; Hylla; Paradisån före Silvköparen; Simanbo N-ut; Vargstuguängen; Västertullsta N-ut 1960-talet (NORDIN 1966). Odensvi N 13 Gunnarbovallen S-ut 1958 (Hamrin). Ramnäs 14 Djupebo N-ut (ERIKSSON 1968)†. 15 Stora Björksnarssjön N-ut, vid lindlund 1976 (Eriksson). 16 Seglingsberg N-ut: Lasse Linds äng 1968 (Eriksson). Sala 17 Gruvparken 1940 (Edvard Alvén manuskript) -47 (Edvard Alvén, ALV). 18 Hillingsberg 1957 (Almquist). 19 Gudmundstorp, kalkpåverkad björk- och tallskog 1978(!).