Allmän upp till Bergslagen (i Skogslåglandets skogsbygder huvudsakligen i dalgångarna); i Nedre Bergslagen åtminstone tämligen allmän vid lågområdenas sjöar och vattendrag (allmän vid eutrofa åar som Norbergsån). Också i Övre Bergslagen). ansedd allmän (1958, Lindberg) – kanske viss överdrift. Få enskilda fynd hittills kända. Saknas överallt i starkt oligotrof omgivning. Utbredningstyp: S1.
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: mycket allmän).
Upptogs före dess skiljande från C. nigra (hos FRIES 1842) tillsammans med denna så som blåstarr hos BRUNYAN (1793) (Irsta: Kusta) och så som C. acuta hos HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Som myrväxt huvudsakligen i vissa eutrofa, ofta gungflyartade, Iimnogena kärrsamhällen; mest kring Mälaren, där vidsträckta C. acuta-bestånd ofta intar igenväxningskärren. Sällsynt högre upp, så som i Västervåla: Flomossen - här i innerkanten, ej i myrens yttre, mot den oligotrofa Åmänningen vettande delar – vid den eutrofa Trätten i Norberg., i Backgårdskärret i Västanfors m.m.(!).
I alkärr som C. elata (Mälarområdet; helst i markerade pölsänkor); likaså i viss potentiellt naturlig-hemerob fuktängsvegetation. Sparsam på blottade mo-mjälabottnar, så som i Norrmogen i Ramsberg S(!). Till skillnad från C. elata vanlig i sanka, eutrofa strand- och andra sanka fuktängars obetade eller svagt betade faser. Mindre beroende av länge överstående vatten.
Viktigast som vattenhelofyt i eutrof(-mesotrot) omgivning. Vassbildande i grunda, strandnära lägen, ensam eller som förmedlande länk mellan övriga helofyter och strandkärr/landstrand (når mellersta geolitoralen).
Ofta apofytisk på eutrofa, euhemeroba ståndorter (större diken, dammar m.m.), särskilt i kulturområdet.
Som vattenväxt helst på lerigt-finjordsrikt underlag, måttligt pålagrat av organiska sediment. Skugga-öppet ljus. Enligt STEEN (1957a) mycket beteskänslig.
Variation
Synnerligen mångformig. Några av A. E. Luhr m.fl. insamlade typer, citeras i den botaniska litteraturen, må kommenteras:
"Var. tricostata (Fr.) Aschers." (C. tricostata Fr. hos FRIES [1842]): Publicerad från Kungsåra: Kilsta (A. E. Luhr) av KÜKENTHAL (1897) så som C. acuta subsp. erecta f. brachystachya Kukenth. Upptogs länge i HARTMANS flora men avfärdades slutligen (1879) av S. Almquist som en systematiskt betydelselös form.
"Var. strictifolia (Opiz) Aschers." (C. prolixa Fr. p.p. hos FRIES [1842]): Utdelad i Herbarium Normale; medtagen (som sp. eller subsp.) i HARTMANS flora fram till 1879, då S. Almquist som "en vacker, men oväsentlig form" förenade den med C. acuta s.str. Flera gånger publicerad från Västmanland: Kärrbo: Springsta äng (Luhr enligt HARTMANS flora 1861); Hjälmare kanal (doc. Zetterstedt enligt HARTMANS flora 1861); IVERUS (1877): fyra lokaler. Som belägg från Engelsberg i JOHANSSON.
"Subsp. eugracilis var. angustifolia Kukenth.": Kungsåra: Kilsta (Luhr enligt KOK. 1897).
"Var. fluviatilis Hartm.": Köpingstrakten (POST 1844). Västmanland: Flerstädes med huvudf. (Iverus 1877). - Numera aldrig urskild typ med axfjäll, kortare än frögömmena.
["Carex acuta δ viridis: En så benämnd typ (samlad av Kröningswärd) publicerad från Molnebo bruk i "Västmanland" i HARTMANS flora 1832. Misstaget föranlett av att Kröningswärd på kollekter från sagda bruk (i Västerlöfsta s:n i Uppland) själv uppgav Västmanland.]
Lokaler
Övre Bergslagen (förbisedd): Ljusnarsberg Tämligen allmän vid stränder (Laurell enligt SAMUELSSON 1923a). Ljusnaren; Nittälven vid "B.J:s bro" (LINDBLAD 1960). Rällsön 1950-talet (Hamrin). Salbosjöns strand 1962 (Björkman manuskript). Stjärnfors vid ån, riklig 1976(!).