Två recenta lokaler + tre gamla uppgift, varav en trolig, alla i Övre Bergslagen: Ljusnarsberg Nya Kopparberget (Ohlsson [manuskript 1863] enligt SAMUELSSON 1925 såsom Mulgedium alpinum). Ö. Älvhöjden 1954 (WALDÉN 1956: "i en lundsluttning [med bl.a. lönn]") -76(!: Nordtorpet N om Ö. Älvhöjdens by; ståndort m. m.: se nedan). Nära Klingtorpet (Rifallet) vid f.d. Sundbergstorpet (cirka 5 km NÖ föregående), Ö-sluttning 1950-talet-70-talet (L. Stångberg) - (URSBERG 1978: område 4; se nedan).
[Efter Ohlsson manuskript 1863 har SAMUELSSON (1925) och FRIES (1948, 1949) också anfört förekomst i "Hällefors s:n", en utsaga, som tycks grundad på hörsägen. Fastän arten vore högst trolig där (med ett par förekomster nära sockengränsen i Gåsborn i Värmland) tarvar uppgift bekräftelse. Osäker också en uppgift av Laurell i Samuelssons material från 1920-talet (enligt Hamrins manuskript), vilken SAMUELSSON av okänd anledning inte publicerade (1925): Ljusnarsberg: Mårtenstorpet, nära stranden av Ljusnaren cirka 275 m ö.h.]
Ekologi
Europeisk höglandsväxt (i Sverige ofta betraktad som ett subalpint floraelement). Nästan svensk S-gräns (något sydligare i Värmland). FRIES (1949) understryker dess beroende bl.a. av länge kvarliggande snötäcke samt visar, att den tillhör "höjdområden på ungefär 200 m ö.h. eller däröver". Dess svenska S - och SÖ-gräns anser han vara helt och hållet klimatiskt betingad. (De båda i Västmanland lokaliserade förekomsterna växer cirka 365 respektive 335 m ö. h.) Utbredningstyp: N6.
Troligast idiokorofyt (då arten i litteraturen hittills aldrig brukat omtalas som hemerofil). F.n. endast känd från hemeroba ståndorter, dvs. som apofyt eller reliktapofyt. Nordtorpet: lövgläntvegetation av närmast frisk örttyp: (a) Ö om landsvägen: välbevattnad V-sluttning med gles rönn och gråal samt några spärrvuxna björkar (f.d. hagmark?). I fältskiktet dominerar Calamagrostis arundinacea, Melica nutans, Melampyrum sylvaticum, Maianthemum, Viola riviniana, Solidago virgaurea, Thelypteris phegopteris. 4 exemplar. Högre upp i lövbryn mot f.d. slåtteräng (bland Thelypteris phegopteris, Geranium sylvaticum, Equisetum sylvaticum m.m.) flertalet exemplar. (b) V om landsväg, nedanför föregående: 10-tals i liknande, yngre gläntvegetation - Klingtorpet: "Området är glest bevuxet med unggran och har tidigare sannolikt utgjort åkermark." (URSBERG 1978.) Cirka 50 exemplar 1975. - I båda fallen är underlaget silikatmorän. Beträffande artens ekologi i allmänhet: se särskilt FRIES (1949).
Sårbar. I länsstyrelsens naturvårdsinventering (URSBERG 1978) har föreslagits, att växtplatsen vid Klingtorpet i skyddssyfte skall överföras till slåtterhävdad ängsmark. Sådan miljö syns dock vara arten främmande, jämför FRIES (1948, 1949), EBELING (1978) m.fl. Gäller även Värmland på Ljusnarsbergs nivå enligt HÅRD av SEGERSTAD (1952): "fuktiga skogssluttningar --- särskilt där grundvatten är nära". - Vid Nordtorpet utgör främsta hot markingrepp, avverkning eller kraftig röjning i landsvägens omgivning. Den pågående, långsamma igenväxningen syns inte bli till men.
Sannolikt står fler lokaler att finna inom avsides höjdområden i Ljusnarsberg och Hällefors. Bör eftersökas.