norsk fingerört
Potentilla norvegica
Mer information om arten

Spridd-tämligen allmän i alla delområden ovan och V om Östra Mälarslätten; i sistnämnda område glest spridd med vanligen några fynd i varje delområde; ej påvisad i Tortuna och på Ängsö. Redan av WALL (1852) befunnen vara "i östra Mälartrakten sällsyntare". Fynden i Sydost merendels på bangårdar och annan sandig-grusig ruderat mark. Det är mycket sannolikt, att arten missgynnas av mellanleror och styva leror. Utbredningstyp: N1.

Första fynd

WAHLENBERG  1824 ("in agris --- Vestmanniae"). Härmed avsågs enligt Wahlenberg manuskript 1821 en förekomst N herrgården i Skinnskatteberg "på en omvänd äng", dvs. på en upplöjd d:o. Först omnämnd i Afz. manuskript 1801 (Kila: Sätra).

Ekologi

Epökofyt. Euhemeroba ståndorter: skärningar, vägkanter, bangårdar, utfyllnader, kolbottnar, slagg m.m. Förr vanlig i myrodlingar: "odlade, fuktiga ställen" enligt Iverus (1877); "Någon gång ymnig t.ex. 1898 på Solingemosse i Västmanland" (TOLF 1903). Riklig kring köksväxtland i Lindesberg (lättjord)(!). Vid upprepade tillfällen uppvandrad på markhällar och backberg, där dess varaktighet dock är oviss.

Klippmull; torr-tämligen torr, humusrik eller humusfattig, gärna näringsanrikad, helst finpartikelfattig (moig sandig-fingrusig), euhemerob mineraljord. Förr dränerad och plöjd kärrtorv. Konkurrenssvag. Ljusälskande.

Xenofyt. Troligen tidig neofyt, införd med sädes- och vallfrö. (Enligt LINNE 1745b redan ymnig i Dalarna.) Långt in på 1900-talet spridd på samma sätt, i vår tid nog i betydligt mindre grad. Utom på ständigt blottat substrat, så som inom stationsområdet, vanligen tillfällig. Någon minskning av populationen som helhet dock inte märkbar. Vanligen enstaka-fåtalig.