Allmän på större delen av Östra Mälarslätten V om Arboga och mot övergången till Skogslåglandet hastigt avtagande-försvinnande. Sydlig-sydligt kontinental totalutbredning Övergången till Skogslåglandet alltså en betydelsefull klimattröskel. I Bergslagen kalkbunden, saknas i regel. Utbredningstyp: S5.
Första fynd
POST 1844 så som F. collina (Köpingstrakten: allmän).
Ekologi
Sannolikt epökofyt. Mesohemerob torrängsvegetation, främst i örtbackar och på markhällar. Sällsynt lundklippor i kulturomgivning och backberg. Lika vanlig på vissa torra, euhemeroba ståndorter: renar, äldre skärningar, torra dikesslänter och liknande.
Torr, föga sur-alkalisk klipp- och annan ängsmull; d:o, helst humushaltig, euhemerob mineraljord. Underlag skiftande. Tämligen betestålig. Ljusälskande.
Xenofyt och akolutofyt? Troligen arkeofyt.
Lokaler
I Bergslagen blott längst i SV i Älvhyttans kalkområde i Viker 1955 (I. And.) - (EKH. 1975: fl.). ["Nora här och där" enligt Iverus (1877) är ett uppenbart misstag.]
Skogslåglandet: Förvånansvärt få fynd också i Sala, där den hittills inte bestämt kunnat knytas till kalken (bör dock kunna anträffas i Mergölen-området): "Sala" 1894 (Woll., VÄ). Prästgården (DAHLG. 1911). Nordligast för övrigt: Gunnilbo Solmyra 1960 (Ham.). Kumla Engarn [1950-talet] (Almq.). Rönnbacka V-ut, torr kulturgräns- och (nu övergiven) hagvegetation, riklig 1976(!). Surahammar "Surahammar" (Du R. enligt SAM. 1925). Rätt bestämd?
