Allmän på Mälarslätten och i Skogslåglandet; möjligen också i hela Bergslagen (åtminstone tämligen allmän). Utbredningstyp: U.
Första fynd
BERGIUS 1764 (Grythyttan: Loka hälsokälla).
Ekologi
Idiokorofyt. Diverse ängs- och ängsgläntsamhällen på torr mark, troligen särskilt lövskogspåverkade bergskrön och -hyllor.
Nu huvudsakligen apofytisk: nästan konstant i all slags hemerob, torr ängs- och ängsgläntvegetation, inklusive diverse renar och annan gräsmark i kulturgränsen; tämligen vanlig på torra, euhemeroba ståndorter, så som vägkanter, skärningar, järnvägsområden m.m.
Torr, måttligt sur-alkalisk, ej näringsberikad ängsmull; näringsfattig, humusimpregnerad eller humusfattig, euhemerob mineraljord. Underlag skiftande. Svag skugga-öppet ljus. Betesgynnad (i varje fall som torrängsväxt).