BJURLING 1797 såsom vilt R[k]nägräs (Kungsör).

"Knägräs" (versalen satt med en trasig R-typ) uppgavs av B. vara det folkliga namnet på ett i kungsörstrakten Vilt växande "grässlag", identiskt med det från Westfalen införskrivna och av B. på tre sandiga provytor i Kungsör försöksodlade "spergelsädet". Spergula arvensis var vid denna tid liksom också långt senare en på kontinenten ofta använd foderväxt, vilkens egenskaper på svensk jord nu prövades: "Spergel är en annuel wäxt --- som hos oss allestädes wäxer bland Säden i åkrarna, helst på Sandjord, sällan på lera. --- I Flandern besås hela stora fälten därmed till Boskapsfoder, likaså i England, Frankrike och på flera ställen i Tyskland. --- Den ökar mjölken hos kor, och sätter en synnerlig god smak på Smöret. --- Hos oss lönar det wisst ej mödan, at cultivera den. " (TENGMALM 1784.) B:s redogörelse var föranledd av en förfrågan 1796 av Kungl. Patr. Sällsk. i Inrikes Tidningar (nr 135). Hur ordet "knägräs" kom att användas i sammanhanget återstår att utreda. Det har hittills ansetts vara en språklig nybildning av E. Fries (först publicerad i Botaniska Utflykter lll, sid. 246).

Epökofyt. Sparsamma fynd i mesohemerob klippängsvegetation (markhällar). För övrigt endast euhemeroba ståndorten: vanligt ogräs i åkrar, potatisland och på annan odlad jord, konstant inom järnvägsområden, ofta på grusiga vägkanter m.m. (En ovanlig växtplats har nämnts av SJÖRS 1948: fågelspillning i en mossehölja på Kultlyten i Västanfors; UPSV.) Torde förr ha varit vanlig i myrodlingar.

Klippängsmull; torr-tämligen torr. gärna grovpartikel- och humusrik-mullartad, euhemerob mineraljord. Förr odlad kärrtorv. Enligt en allmän uppfattning trivs arten på kalkfattiga jordar. Jfr t.ex. Supras Växtpressen 1978:5. Detta framgår ej i Västmanland. För övrigt kompenseras eventuell kalkbrist i åkerjorden i regel av kraftig kalkning. Mycket konkurrenssvag. Ljusälskande.

I huvudsak xenofyt (förr något påspädd genom odling). Säkerligen arkeofyt.