MALMGREN 1970 (flera lokaler i Hallstahammar). Kjellmert 1947 (Arboga: Koberg; LD).

Epökofyt. Dels avsiktligt utplanterad och rikligt självsådd i parker och gräsmattor, dels vildväxande i vidare mening: starkt kulturpåverkade ängs-, lövglänt- och ängslövskogsvegetation, så som alléer, by- och parklundar, lövhäckar jämte angränsande renar och dikesslänter. Sällstnt enstaka-fåtaliga exemplar i betesmark vid bebyggelse (Efter betesfred riklig i haghörn under parkträd nära Dingtuna kyrkskola[!].)

Frisk, ej för grund mull på skiftande mineraljordsunderlag (i undantagsfall hällmark). Måttlig skugga-öppet ljus. Tål gräsklippning men skadas påtagligt, om denna börjas under eller kort efter blomning. Går ut inom gräsmattsavsnitt, som trampas ofta. (Förmodligen känslig för jordpackning)

Ergasiofygofyt. Ytterst vanlig, årligen saluförd prydnadsväxt. Till Sverige troligen sent på 1800-talet, i Västmanland använd mera allmänt först i vår tid. Knappast heller vildväxande före 1940-talet. Stadd i spridning, utbredningen ej stabiliserad.

Under 1970-talet återsedd på nästan samtliga dessförinnan uppgivna lokaler: Arboga: Koberg 1947 (ovan) -78(!; jfr nedan). Dingtuna: Stockkumla, "talrikt förvildad även utom trädgården i vägdike etc." 1955 (Almquist) -78(!: lönnlund samt landsvägsdikets slänter m.m. längs ca 50 m). Hubbo: Näs park 1958 (Almquist)-78(!). Kolbäck: Kungsladugården, förvildad i häckar etc. 1957 (Almquist)-78(!). Kumla: Ransta säteri, häck 1958 (Almquist)-78(!). Köping: Kyrkan (Almquist)-78(!). Surahammar: G:la kyrkan, talrik i lundsluttning 1956 (Almquist) -78(!: i nu starkt utglesad åssluttning nedanför kyrkogårdsmuren). Surahammar: Bruksgatan, förvildad 1956 (Almquist) -78(!).

Frösättning god; ofta individrik. Ofantligt ymnigt i ung blandskog i N-sluttning av Kobergs kalkberg i Arboga. Mycket riklig i Dingtuna: Stockkumla, 50–75-årig lönnlund i sluttande moränbacke; Lospånga parklund (alla !).