Tämligen allmän(-spridd) på Mälarslätten; traktvis spridd i Skogslandet och Nedre Bergslagen Hittills endast en lokal i Övre Bergslagen (Ljusnarsberg: Kopparberg), troligen Något förbisedd. Härdig i varje fall överallt nedanför Övre Bergslagen Utbredningstyp: S2.
Första fynd
TROIL. 1860 (" Fullerö, Malmaberg, Hesslö, Apalby, Lindö o.s.v.").
Ekologi
Epökofyt (potentiell agriofyt?). Vanligast i mer eller mindre starkt kulturpåverkad vegetation inom tomter eller nära bebyggelse: ängsmark i kulturgränsen, diken, tomtbryn, omgivning av uthus, tippar, rösen; lövsnår, delvis i å- och bäckbrinkar, som använts som utkastställen. Parklundar, bylövdungar med ask, alm, lönn m.m.: Dingtuna: Stockkumla, riklig 1976(!), Har: Bengstbo 1978(1), Kungsåra: SV kyrkan. röjd askbacke, allmän 1977(!), Romfartuna: Ansta och Kitslinge 1977(!), Skultuna: Frövi gård, riklig 1977(!), Västerås-Barkarö: Fullerö (TROIL. 1860)-1977(!), m.fl. Tämligen vanlig men delvis ovaraktig inom stationsområde. Under 1950-talet funnen vid något 10-talet småstationer (Almquist), vid flertal borta. Under 1970-talet inom Kolbäcks, Norbergs och Västanfors stationers banområden(!). Banvallar nära bebyggelse. Grustagsslänter: Rytterne: L. Åsby och Nyckelön, Malma S: Åsby, alla 1950-talet (Almquist). Förr några fynd i vallar.
Viss förmåga att därjämte kolonisera och (lokalt) leva kvar i tämligen stabiliserad, t.o.m. potentiellt naturlig, frisk-något växelfuktig ängslövskog: Medåker S: Bejby, alskog vid bäck 1977(!), Norberg: Klacken, S-sluttning, sparsam i lundlika avsnitt 1974(!), Rytterne: St. Ekeby S-ut, lund av ek, hassel m.m., dock invid ridstig 1977(1), Rytterne: V Sylta, sluten eklund på blockig mark (gammalt utkastställen), flera blommande grupper 1977(!), Tortuna: Nicktuna, allund kring Lillån, naturaliserad i övergång mellan alkärr och bäckbrink m.m. 1977(!). V. fors: lundsnår vid kanalen 1974(!), Västerås-Barkarö: Ekbacken, ek-hasseldunge 1977(!). - Samtliga dessa skogsavsnitt tämligen sent sammanvuxna.
I sluten vegetation frisk-växelfuktig, näringsrik lövmull, oftast på lera; på öppna, mesohemeroba-euhemeroba ståndorter torr-frisk, humusrik-mullartad eller tämligen humusfattig mineraljord av växlande textur. Tämligen djup skugga-öppet ljus.
Ergasiofygofyt. Inom området känd som odlad 1789 i Västerås bot. trädgård (Schröder manuskript 1789) och 1796 vid Åholmen i Rytterne (REUTERHOLM 1796) men användes troligen redan under 1600-talet Fram till mitten av 1900-talet en ytterst vanlig prydnadsväxt, som emellertid senare i allt högre grad utträngts av mindre oansenliga arter.
Delvis tillfällig, särskilt på euhemeroba ståndorter. I andra fall fullt naturaliserad: Västerås-Barkarö: Fullerö 1860–1977 (ovan); Rytterne: Åholmen 1913 (Wollert, VÄ) -78(!); St. Ekeby 1924 (Lundman)-77(!); Nora N: Hagby kvarn, åbrinken 1933 (K. Holm, LD) -57 (Almquist).
Variation
Form flore alba: Här och där, ibland ensam, ibland tillsammans med normalformen.
