POST 1844 (köpingstrakten: allmän). Först funnen av Sillén 1834 (Sala: i en vret vid gångstigen från Väsby till Gröna gången; UPS).

Möjligen idiokorofyt, annars agriofyt. Enligt ALMQ. (1929) troligen ursprunglig på Mätarens stränder, enligt samme författare (1965) "åtminstone skenbart inhemsk på mätarstränderna". UOTILA & SUOMINEN (1976) anser, att alla finska strandförekomster är sekundära, rekryterade från närväxande adventivpopulationer. Också i Västmanland funnen i potentiellt naturlig vegetation på Mälarens, särskilt mälaröarnas, stränder: "på steniga strandvallar" (WALLD. 1955), "strandävja" (KERS 1978). Här enligt WALLD. (1955) "ett normalt inslag i den vilda vegetationen". I mesohemerob strandvegetation, så som i strandängar och liknande, däremot ej vanlig (tillfällig?): Rytterne: Åholmen (MALMSTRÖM 1969); Västerås (förr).

Eljest mycket hemerofil: huvudsakligen euhemeroba ståndorter vid och nära bebyggelse, främst rabatter, köksväxtland, nylagda gräsmattor, trädgårdstippar och annan glest bevuxen, näringsrik trädgårdsjord. Före 1950 åkerogräs i okänd omfattning, nu mycket sällan (ett par gånger sedd av mig i åkerkanter och så sent som 1980 i en liten osprutad åker i Sala: Johannisbäck). Kan ännu gro rikligt i trädor. Övriga av författaren under 1970-talet iakttagna ståndorter: gödsel upplag (7 fall), dikesslänter och slänter till omgrävda bäckar, bybäckar (5), stationsområde (4), utfyllnad (4), soptippar, avloppsdiken (3), hamnområden (2), rivningstomt (1), kyrkogårdsmur (1), nyschaktad jord (1).

Näringsrik, torr-växelfuktig, helst humusrik, glest bevuxen mineraljord. Nitrofil. pH-område 5,0–8,4 (UOTILA & SUOMINEN 1976 efter olika författaren). Ljusälskande. Mycket konkurrenssvag. Beteskänslig.

Om från början adventiv, är arten med stor sannolikhet arkeofyt och xenofyt. Förr spridd med utsäde och vallfrö, nu framförallt med blomfrö och jord kring prydnadsväxters rötter. Nya lokaler på detta sätt tillkomna i hela landskapet in i sen tid; dock troligen utan att frekvensen påtagligt ökat, då växten utan stadigvarande gynnsamma betingelser delvis är obeständig. Detta tycks särskilt gälla Skogslåglandet och Nedre Bergslagen Också som järnvägsväxt ± tillfällig, ej återfunnen av författaren bl.a. inom Kopparbergs och Lindesbergs stationsområde. Under lång tid dock anträffad på olika platser i Västanfors (se nedan). Numera sällan individrik.

Bladformen växlar från elliptisk med trubbig eller något urnupen spets (oblongus) till oval med mer eller mindre markerad spets (ovatus). Åtskillnad mellan exemplar med olika bladformer ("var. obtusifolium" respektive "var. acutifolium ") har sällan gjorts. Författaren har funnit spetsbladiga typer starkt överväga i hela området. På dessa förekommer, särskilt på outvuxna ex., ibland lågt sittande blad av mera rundad-trubbig typ. Bladvariationen har tolkats som till stor del beroende på hur långt växtperioden framskridit (COLE 1957 enligt UOTILA & SUOMINEN 1976). Någon gång anträffats ex. med genomgående rundade blad (t.ex. Hallstahammar S: Fredhem, trädgårdstipp enligt MALMG. 1970; Virsbo: se ovan). Dessas systematiska värde är okänt.

Högst belägna lokaler:

Skogslåglandet: Ramnäs Virsbo S bruket, potatisland 1975(!). Västervåla Prostgården (Iverus 1877)(†). - Bergslagen: Guldsmedshyttan Egna Hem S-ut, schaktad mark vid ladugård 1978(!). Flögfors [ca 1850-talet] (C. A. Hj. Borg, LD, S, UPS). Mellan Storå kvarn och Råsvalen (O. Almquist enligt EKH. 1978). Linde N Siggebohyttans gård 1950-talet (Björk. manuskript)(†). Ljusnarsberg Kopparbergs station 1963 (d:o)(†). Skinnskatteberg Riddarhyttans ödeherrgård 1975(!). Västanfors Bruket 1848 (C. H. Joh. enligt WALL 1852; JOH) -17 (SAM. 1923a). Fagersta, åker 1946 (Erlandsson, ERL).