Spridd på Mälaröarna och runt Mälarens fastlandsstränder. Tämligen vanlig i Ridöarkipelagen enligt KERS (1978). Sydlig, värmekrävande. Utbredningstyp: S12.
Första fynd
Hall och Swartz enligt WIKSTRÖM 1824 (Västerås-Barkarö: Fullerö). Senast iakttagen här på 1840-talet (Åkerman manuskript 1846). Swartz torde ha funnit arten år 1800 (då han på samma lokal fann Mercurialis perennis), Hall kort före eller efter sekelskiftet Samtidigt (eller kanske tidigare) dessutom upptäckt " wid Kongör" av A. Afz. (Afz. manuskript b 1700-talets slut).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Sannolikt ursprunglig i frisk-måttligt torr ängslövskog och -blandskog med hassel och ädla lövträd, särskilt gärna i eventuella gläntor. I vår tid endast undantagsvis och fåtalig i potentiellt naturliga fragment av sådan. I närstående, växelfuktig lövskogsvariant, ett Alnus glutinosa-Ulmus-samhällen vid låglänt tillandningstrand, funnen i Västerås-Barkarö: Ekuddens lunds Ö-del(!).
Mest apofytisk - delvis aktiv reliktapofyt - i kulturpåverkad (ädel)lövskog, ss. vid stigar, i gläntor och andra röjningar. Kan uppträda på euhemeroba ståndorter: tomtmark V Horn i Rytterne(!), trädgårdsland på Almö-Lindö 1938 (Hedberg, UPS), stig av svallgrus på Örsåsens krön(!).
Oftast växelfuktig-frisk-torr, föga sur lövmull på skiftande underlag (hällmark, morän, sand, lera). (Skugga-)halvskugga-nästan öppet ljus. Söker sig till glesningar. Tämligen konkurrenssvag. Tål mycket svagt betestryck.
Populationens omfattning i dag densamma som på 1800-talet Alltsedan detta århundrades mitt ofta samlad och antecknad på åtskilliga av de i vår tid kända lokalerna. Riklig i röjd (även nyröjd) lövskog. I mer eller mindre sluten vegetation enstaka-fåtalig.
Lokaler
[Föga sannolika är tre uppg. av Iverus (1877): "Arboga nerstädes; Romfartuna s:n. --- Hed s:n Bysala. " Hur de båda sistnämnda kommit att upptas kan inte sägas. Från Arboga möjligen medd. av där bosatte, namngivne medarbetaren Ährl. Detta motsägs dock av, att dennes enda kända insamlingar av arten är gjorda på Örsåsen i Kungs-Barkarö (1869 enligt SAM. 1923a) och i Sandskogshagen i Kung Karl (1869, UPS). Den likaså i Arboga boende Tärn. Samlade lundbräsman endast på Örsåsen (1888, JOH). I den samtidiga florahandskriften från Arboga-Kungsör av Anonymus förtecknas blott sistnämnda lokal lveri egen kännedom om Arbogas flora var ytterst obetydlig.]
