notblomster
Lobelia dortmanna
Mer information om arten

Tillhör numera så gott som enbart landskapets oligotrofområden: allmän i hela Bergslagen och i övre och V. Skogslåglandets skogsbygder med sammanhängande utbredning ned till Skedvisjön och Västlandasjön i Västra Skedevi/Bro N, Tisjön i Bro N, Lundbysjön i Odensvi N, Fiskkraken och Naddarna i Ramnäs, Gryten och Långsjön i Surahammar, Stora Tillingen i Fläckebo och Ljömsebosjön i Kila. Även i Långforsen i Sala. Från Mälarslätten (främst Mälarområdet) en rad äldre angivelser, nästan alla från 1800-talet; senast sedd under 1900-talets början på lokal 1, 11 och 12 samt (sist) i Näsby S: Väringen (SJÖSTEDT 1958). Utbredningen bestäms av omgivningens trofiska förhållanden samt av substratets textur. Utbredningstyp: N2 (fdN1)?

Första fynd

LINNÉ 1745a såsom Dortmanna (lokal 5).

Ekologi

Idiokorofyt. Hemerofob. Mestadels helofytisk(-submers), på blottade strandbottnar i V. Bergslagen och NV. Skogslåglandet ibland periodiskt emers sjöväxt. I isoetidsamhällen med i övrigt gles helofytvegetation (av främst Carex rostrata/lasiocarpa, Schoenoplectus lacustris, Menyanthes och Equisetum fluviatile) eller i (vanligen glesa) renbestånd, sistnämnda främst på mycket grovpartikelrikt (stenigt-småblockigt) substrat. Vanligen på grunt vatten; stundom ned till mer än 1 meters djup. Mer än flertalet övriga isoetider beroende av tämligen grov textur hos underlaget (mo, sand, morän; således lerskyende). Substratet kan vara svagt-starkt humusbemängt och pålagrat av tunna, organiska sediment; vid tjockare pålagring, t.ex. där myrar gränsar till sjöstränderna, försvinner Lobelia. Förekommer såväl i klart som tämligen starkt humusfärgat vatten men tycks - oberoende av om konkurrensen med andra vattenväxter ökar eller ej - inte tåla alltför stor näringsrikedom hos vattnet.

Den kraftiga eutrofiering, som under 1900-talet drabbat Mälaren och Mälarslättens övriga sjöar och större vattendrag, torde vara främsta skälet till att den mer eller mindre försvunnit från detta område.

Lokaler

De lokaler, som Ö om Väringen (se ovan) uppgetts från Mälarslätten är följande: Arboga 1 ?Arbogaån nära Röfors [1900-talets början] (Strandberg enligt GARSTEN 1971). 2 Tjurlången [1860–70-talet] (Bergmanson enligt SAMUELSSON 1925). Hallstahammar S 3 Skanssjön (Iverus 1877)†. Kungs-Barkarö 4 Strax N Kungsör [åsbotten] 1860–70-talet (C. A. Örström enligt SAMUELSSON 1925). Kolbäck 5 Linnekällan vid Ladugårdssjön [åsbotten] (LINNÉ 1745a) - (W. Dybeck enligt WALL 1852)†. Kärrbo 6 Vretbo (A. E. Luhr enligt d:o). (= "Vretbo vid holmarne" enligt Iverus 1877.) Rytterne 7–10 Harklinten; Ingmarsskär (Imaskär); Saxgarn; Strömmingsskär (WALL 1852). 11 Kvicksund [åsbotten] (Kolthoff enligt SAMUELSSON 1925). Säterbo 12 Hjälmare kanal 1905 (G. Karlman, GAR). Västerås S 13 V. Holmen [1840-talet] (G. E. Ahlm enligt SAMUELSSON 1925). Ängsö 14(-15) "i Mälaren" 1854 (Cederstråhle, S); Spånsundet 1885 (A. E. Luhr, S)(†). - Även där kors inte utsatts finns anledning att anta, att arten nu gått ut.

[Rytterne: Åkerby 1912 (S. Karlström genom Lundman enligt SAMUELSSON 1925) gäller inlandet och tyder på sammanblandning med annan art. Dubiös också Arboga: "Norlundskärret" (Gizelius genom Bergmanson enligt SAMUELSSON 1925).]

Små 1800-t. Halvfyllda 1900-49. Stora Fr.o.m. 1950. Tät skraffering Allm. Gles d:o Spridd.