Spridd-tämligen allmän på Mälarslätten, där bofast. Högre upp glest spridd-sällsynt i kulturtrakter, järnvägs- och något kalkgynnad, delvis tillfällig; på lång sikt möjligen helt och hållet obeständig utom längst i Ö. Sydlig (något kontinental) art, bäst anpassad till Mälarslättens klimatförhållanden. Utbredningstyp: S3.
Första fynd
POST 1844 så som T. agrarium (Köpingstrakten: passim).
Ekologi
Oftare kulturspridd ovan Mälarslätten än T. arvense men som bofast föga vanligare där än denna art. Det klumpvisa förekomstsättet på Mälarslätten torde till en del ha sin förklaring i ojämn spridning Ett annat skäl är, att arten inte regelbundet visar sig (som blommande) alla år och därför erhållit flest markeringar i de bäst bevakade områdena (Arboga- och Kungsörs-trakten, Hall). Vanligheten på Ängsö förklaras av den goda tillgången på lämpliga ståndorter (örtbackar, backhällar).
Troligare agriofyt än idiokorofyt. Ej i andra potentiellt naturliga samhällen än kalkklippängar: Arboga: Kalkugnsberget, Sala: Solbohällarna (båda !). Som apofyt följer den till stor del T. arvense åt: mesohemerob torrängsvegetation (samma preferenser men ovanligare), diverse torra, euhemeroba ståndorter, helst på åsmaterial. På sistnämnda ståndortstyp vanligare än T. arvense men delvis obeständig. I undantagsfall - till skillnad från Ttifolium arvense - på eller invid odlingsjord (torra vallar, åkerkanter) och gräsmattor: Arboga: stationens gräsmatta(!).
Ekologi lik Trifolium arvenses, frånsett bättre anpassning till lerunderlag.
Troligen främst xenofyt. Möjligen arkeofyt. Ansågs av WALL (1852) ha samma utbredning som nu. Mest inkommen med främmande frövaror, knappast längre efter 1940-talet Vissa somrar överallt rikligt synlig (gullklöversomrar, t.ex. 1978), andra skenbart försvunnen/sällsynt Vilka klimatomständigheter som spelar in är okänt.
