Allmän-tämligen allmän på Ö. Mälarslätten; V-ut spridd där. Några få förekomster i nedre Skogslåglandet. på åsmaterial och kalkhällmark. (Högre upp en mycket gammal, tillfälligt kulturspridd förekomst.) Sydlig-sydligt kontinental, i Sverige utpräglat SÖ-lig art. Edafiskt mer fordrande N 35-m-nivån i vårt område. Utbredningstyp: S7.
Första fynd
POST 1844 så som P. phalaroides (Köpingstrakten: passim).
Ekologi
Epökofyt. Nästan utan undantag i mesohemerob torrängsvegetation av skiftande typ, vanligast i örtbackar. Sällsynt, troligen tillfällig, på euhemeroba ståndorter (vägkanter).
Torr, ej näringsanrikad, föga sur-alkalisk ängsmull. Lika ofta i betad som obetad omgivning; konkurrenssvag och därför i stort betesgynnad i längden. Ljusälskande. - Arkeofyt.
Lokaler
Skogslåglandet: Hed Jönsarboåsen 1960 (Hamrin). Kumla Hagstaåsen 1977(!). Odensvi N Hättsta [på åsmaterial?] 1959 (Hamrin). Sala Gruvbyns betesmark, kalkmarkhällar med omgivning 1977(!). Prästgården (R. Sterner enligt SAMUELSSON 1923a). Från samma trakt ett äldre ark i S: Kalkbacken på kalkhäll. Nu utgången? Sevalla Nibble 1953 (Almquist). Västervåla Engelsbergs bruk 1850 (C. H. Johansson enligt WALL 1852; TIMM, UPS)†.
