Allmän på Mälarslätten och i SÖ-ligaste Skogslåglandet; spridd i övriga Skogslåglandets samt V. Nedre Bergslagens odlade dalgångar och andra lågtrakter. Ett par fynd, troligen båda på kalkmark, i Övre Bergslagen. Sydlig art med i Sverige markerad N-gräns genom Västmanland (några ströfynd i S. Dalarna). Blir N om Mälarslätten något kalkgynnad samt starkt bunden till utpräglad torrängsvegetation. På till buds stående, lämpliga ståndorter - liksom Erophila verna i samma område - fullt vital mellan Mälarslätten och de nordligaste delområdena. Lågfrekvensen där alltså inte enbart en följd av kallt klimat i sig utan till stor del av (topografiskt och klimatiskt betingad) ståndortsbrist. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
Möjligen särskilt åsyftad hos TROILIUS 1860 med namnet "L. campestris ß congesta" (Västeråstrakten: tämligen allmän). (Alla äldre författares L. campestris – först anförd hos BERGIUS [1764] från Grythyttan: Loka – inbegrep och gällde delvis enbart L. multiflora.)
Ekologi
Epökofyt. I hela utbredningsområdet utmärkande för hemerob torrängsvegetation, särskilt i örtbackar, mindre ofta på markhällar. I den torr-varmaste regionen (Mälarslätten) därjämte vanlig i kortvuxen, betad, frisk ängsvegetation. Torra parkgräsmattor.
Föga sur-alkalisk, torr- frisk ängsmull, helst på skiftande mineraljordsunderlag. Starkt betesgynnad.
Akolutofyt och xenofyt? Arkeofyt.
Lokaler
Övre Bergslagen: Hällefors (†)Knuthöjdens by inom då betade [nu skogbevuxna] kalkområdet 1929 (Broddesson manuskript). Ljusnarsberg Ö. Barn [vid kalkbrottet?] 1962 (Björkman manuskript).
Nordligast i övrigt: Möklinta Bår 1923 (Lohammar, UPS). Västerfärnebo N Lasjöns Ö-del, torr hagsluttning 1976(!). Västervåla Engelsberg 1878 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1923a; UPS). - Väl något förbisedd i Möklinta-Västerfärnebo?
