Sällsynt längst i Söder. Sedan 1876 blott tre fynd (1970-talet). Sydlig, eutrof art. Utbredningstyp: S 12.
Första fynd
(TROIL. 1860 såsom Batrachium c. [se nedan] - beträffande identiteten ej fullt säker.)
Ekologi
ldiokorofyt? I starkt eutrofa (eutrofierade) sjöar och vattendrag.
Beträffande invandringshistoria är inget bekant; dess i övrigt till Östra Mellansverige omotiverat begränsade utbredningen tyder måhända på att växten invandrat tämligen sent och att dess spridning är ofullbordad. Vad gäller Västmanland, kan varken ökning eller minskning ännu påvisas.
Lokaler
Säker från: Arboga Karsnäs udde i Hjälmaren 1976 (Löfgren, ARB). Näsby s:n [förmodligen Väringen) 1876 (Elm., LD). Säterbo Kvarnsjön, vikar i N-delen, funnen på något djupare vatten 1973(!, UPS). Senare också anträffad i SO-delen vid Skogstorpet (LÖFG. 1980b).
Följande äldre, obelagda uppg. kan (till följd av förvirringen betr. "Batrachium-gruppen" under 1800-talet) avse annan art (ff. av R. aquatilis): lrsta/Kärrbo Ångsjön; Lundby Johannisberg; Västerås Mälaren vid Kungsängen; †Lillån; Svartån (TROIL. 1860). Kolbäck Strömsholm; Munktorp S Broholmen; Rytterne Tidö; Vikhus (Iverus 1877).