Allmän i Bergslagen och Skogslandet, även i lerslätternas grannskap. På Mälarslätten nu sällsynt-tämligen sällsynt på fasta mineralstränder och i kvarvarande småmyrar (förr vanligare). Skyr i och för sig inte näringsrik miljö (i Arboga vid den eutrofa Tjurlången, i Skogslandet flerstädes i kärrängar på lera). Uttunnande i SÖ nog främst beroende på (kulturbetingad) myrbrist samt i strandmiljö brist på ståndorter med lämpliga substratförhållanden. Klimatfaktorer saknar betydelse för utbredning Utbredningstyp: N1.
Första fynd
HAMMARSTRöM 1813 (Ljusnarsberg s:n). Indirekt beläggs porsförekomst redan under medeltiden genom tillnamnet Porsöl på sex arbogaborgare 1451–1507 (Arboga tänkebok). Bör enligt HOFSTEN (1960) uppfattas som yrkesnamn. ("Pors" i Lohman manuskript ca 1780 är, att döma av anförd vegetation, getpors = Ledum palustre.)
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Samhällen på fasta, mot vattenytan mer eller mindre skarpt avgränsade morän- och sandstränder; samhällen i mellersta och övre geolitoralen på flacka, oligotrofa, sandiga-moiga, stränder: mycket allmän i skogsbygder, ofta i potentiellt naturlig omgivning, för övrigt där lämpliga förutsättning finns. Myrväxt i ett vitt spektrum av geogena och limnogena kärr- och kärrängssamhällen, i fattig såväl som i extremrik miljö. Ej i fattigkärr-myrkantsamhällen enligt FRANSS. (1972) men torde tillhöra också sådana. Främst i fastmattor och övergångar mellan fastmattor och mjukmattor. I fasta gungflyns ytterbräm, t.ex. Sphagnum-Carex lasiocarpa-samhällen, både i eutrof och oligotrof omgivning (Ej i löst byggda, mycket sanka gungflyn, så som Equisetum fluviatile-Drepanocladus trichophyllus-samhällen). Källflödessamhällen (Philonotis fontana-samhällen), t.ex. Gunnilbo: Skäftbäcksravinen(!).
Sparsamt apofytisk på diverse dikad myrmark.
Tämligen sur-alkalisk kärr- och kärrängstorv på mineraljord av skiftande textur (även lera). Humusrik, permanent fuktig-kortvarigt översvämmad, glest bevuxen, så gott som alltid grovpartikelrik mineraljord vid stränder. Frånvaron på lerstränder förmodligen en följd av de allmänna förhållanden, som råder där: täta graminidvassar, övergående i sumplövskog eller låglänt, eventuellt långvarigt översvämmad betesmark m.m. Allt ogynnsamt för porsens trivsel.
Minskad på Mälarslätten de sista seklerna genom kärrutdikning.
Lokaler
Mälarslätten: (a) Äldre uppgifter: I många av de sedan torrlagda kärren: Hallstahammar S Svedvikärret. Kungsåra Köpsta mosse. Rytterne Nära prästgården. Skerike S Svartmyran. Torpa Torpunga. - Följande kan ha gällt strandförekomster: Kungsåra Ängsösund†. Västerås-Barkarö Ridön(†). Ej återfunnen i Ridöarkipelagen av KERS (1978). Näsby S Gröna skär i Väringen (SERNANDER 1901).
(b) Efter 1945 följande fynd: Arboga Tämligen allmän i oligotrofa kärr och sjöar (Fridell & Kjell.): Gålsjön [eutrof, sänkt] 1955 (Almquist). Omkr. Tjurlången (Fridell) -73(!). Även på stenig udde i vattenlinjen i den eutrofa NO-viken(!). Ervalla S Furunäset på båda sidorna 1955 (Almquist) -59 (Hamrin). Kungsåra Prästgården Ö-ut (WALLD. 1955) -77(!: runt mindre barrskogskärr, tämligen riklig). Näsby S Ö. Lillsjön 1959 (Hamrin). (Skogslandet på gränsen till SÖ. Mälarslätten: Hubbo: Hökåsen 1 km SÖ-ut, åskärr i tallskog 1978[!].)