Tämligen allmän inom Västeråsfjärden med Ridöarkipelagen; spridda lokaler i övriga Mälarområdet. bort till Kung Karl (Reutersbergs hästhage, där den genom reservatsvård tycks ha blivit bortbetad) och "Arboga" 1891 (G. Hartelius, GB), där den likaså (sedan mycket länge) är utgången. Två kända förekomster i kalkområdet i V. Bergslagen, kanske av reliktnatur. Sydlig, edafiskt fordrande art. Utbredningstyp: S10.
Första fynd
POST 1844 såsom Asperula o. (Kungs-Barkarö: "lundar omkring Barkarö by"). Wall hos FRIES 1844 (kring Västerås). Först belagd i Post manuskript c 1843 (Kungs-Barkarö).
Ekologi
Idiokorofyt. Föga hemerofil-hemerofob. Rik, i vissa fall blockig ängslövskog. I Mälarområdet och på minst en av bergslagslokalerna tillsammans med ädla lövträd och hassel.
Till skillnad från de flesta övriga, sydliga lundörter ej märkbart attraherad av utglesning och andra smärre kulturingrepp. Dock ofta passiv reliktapofyt, t.ex. i den lätt betade och röjda Ekholmens lund i Kolbäck(!). Som aktiv apofyt väl blott i stabiliserade avsnitt av parklundar: Lundby: Johannisberg, Dingtuna: Lospånga(!).
Väl utbildad, frisk-måttlig torr, föga sur-alkalisk (löv)mull. I Bergslagen kalkbunden. Skugga-halvskugga. (Också som rabattväxt.) Betes- och röjningskänslig. Ekologiskt lik bl.a. Dentaria bulbifera.
Inga förändringar i utbredningen syns ha ägt rum sedan 1800-talet Än i enstaka-spridda småbestånd, upptagande några m2, än ymnigt.
Lokaler
Nedre Bergslagen: Guldsmedshyttan Nyskogen cirka 300 m N-ut 1973 (Hakelier: blockig lundmark; ett begränsat men rikt bestånd) - (EKHOLM 1978: område 48 B, askskog, ung hassel, stort bestånd). Viker Skrikarhyttan [1950–70-talet], "finns nog kvar ännu" (Hakelier).
[En tredje bergslagsförekomst, som tillsvidare måste tros vara osäker, har angetts på ett ark av Sperling Gyllenkrook i S: Ljusnarsberg: Ställdalen 1891 (8 skott). Lika oviss på denna plats samme samlares Bidens cernua (S).]
