POST 1844 såsom Nasturtium armoracia (Köpingstrakten.). Äldsta uppgift av honom 1843, antecknad utan särskilt lokal under en exkursion till Kungsör (Post manuskript c).

Epökofyt. Mycket sparsam men punktvis i alla regioner naturaliserad på hemeroba, mer eller mindre eutrofa å- och sjöstränder, t.ex. Arboga: ymnig längs Arbogaån inom stadens äldsta del (Löfgren, !), Surahammar: Västersjöns O-strand, vid brygga, större grupp(!), Ljusnarsberg: vid Garhytteån inom Ljusnarsbergs samhällen, sparsam(!). F.ö. torra-friska, euhemeroba ståndorter nära eller - särskilt i Skogslåglandet och Bergslagen – invid inom tomt- och gårdsområdet: tomtgränser, diken, vägkanter, fållor, ladugårdsbackar, tippar, utfyllnad. På flera stationers spårområden, t.ex. i Fagersta, Norberg, Skinnskatteberg(!).

Torr-växelfuktig, helst närings- och humusannkad, i regel euhemerob mineraljord av växlande textur. Troligen nitrofil. Ljusälskande.

Ergasiofygofyt, förmodligen odlad sedan Medeltiden som krydd- och (fram till 1800-talet) medicinalväxt. I Västmanland först belagd i Joh. Rudbeckius' kontrakt med Västerås' domkapitels trädgårdsmästeri 1624 (RUDBECKIUS 1624). Enligt Barch. manuskript 1772 odlades den vid Ekebyhammar i Fellingsbro för avyttring till apoteket I Arboga (se MALMG. 1978a). Numera, såvitt jag kunnat finna, överallt ur bruk. Mindre vanlig vildväxande under 1800-talet enligt provinsflororna, kanske ökad i samband med att den förpassades ur trädgårdarna (början av 1900-talet?).

Distansspridning i liten skala antyder självsådd, ehuru skidor mycket sällan utbildas. Sammanhållna bestånd har uppstått genom vegetativ förökning med underjordiska utlöpare.