Åtminstone tämligen allmän på Mälarslätten, f.ö. allmän. Den lägre frekvensen i SÖ väl mest beroende på kringskurna livsmöjligheter (bäckrätningar och -utjämning, täckdikning, uppodling av våtmarker). Utbredningstyp: N1 (fdU).
Första fynd
HISINGER 1832b så som P. rufescens (Skinnskatteberg: Baggå-ån).
Ekologi
Idiokorofyt. Begränsat hemerofil. Eurytrof vattenväxt. Saknas i kärr- och mossegölar men förekommer i kärrbäckar och eljest i de flesta oligotrofa-eutrofa, hastigt rinnande-lugnt flytande, små-stora vattendrag, både i humösa skogsbäckar och i kulturbygdernas lerbäckar och -åar. I alla sjötyper (i näringsrik omgivning vanlig i Nymphaea-/Nuphar-bältet) intill ett djup av ca 1 m. Jämväl (huvudsakligen i Bergslagen) amfibisk strandväxt på blottade strandbottnar och i den nedre zonen av flacka, tidvis översvämmade mineraljordsstränder. Sydligast i Surahammar: Västersjön, åsbotten vid badplats, dvärgexemplar(!).
Som apofyt i större diken, dammar (inte ofta men ibland under god trivsel, så som i Ekeby täktdammar i Hallstahammar S enligt MALMGREN 1970).