3; hittills smått bofast på en lokal nära Mälaren, eljest tillfällig på Mälarslätten: Arboga Rådhuset, gräsmatta 1936 (Frid., ARB; conf. !). Enligt Ham. manuskript tillfällig, ej återfunnen av Löfg. Hubbo Tillberga station, ny gräsmatta vid perrongen 1951 (Almq., S)†. Vare sig där eller i omgivningen 1978(!). Västerås-Barkarö Barkarö bygata 161, trädgård: först 1968 i kanten av nysådd gräsmatta, sedan i närliggande rabatter varje år med skiftande antal exemplar t.o.m. 1981(!). - [Arboga stad enligt LÖFG. (1977b) (det. Kjell.) = G. pusillum (det. !).]
Sydlig, i Skandinavien sydligt suboceanisk art, bofast i Götaland och längs Upplandskusten. Huruvida den på sin Barkarö-lokal gynnas främst av tämligen hög årsmedeltemp., varmt sommarklimat, milt vårklimat eller annat klimatdrag har inte kunnat utrönas. Har under det ovan angivna skedet regelbundet grott om sommaren, övervintrat som bladrosett, blommat och dött under mycket skiftande klimatår. Flera nya plantor också efter den långvarigt kalla vintern 1978–79. Trolig utbredningstyp: S12.
Ekologi
Osäker epökofyt. Ståndorter: se ovan.
Xenofyt. Mycket sen neofyt. Spreds omkring sekelskiftet till nya inlandslokaler i Mellansverige med Västeuropeiskt vallfrö. Senare och ännu under 1950-talet mycket vanlig förorening också i svenskt vitklöverfrö (KOLK 1955). På samtliga ovannämnda lokaler emellertid utsådd med gräsfrö. Provenienser okända (sydliga, eventuellt utländska). I gräsmattor i Västmanland tydligen endast uthållig under några år (lika länge som grässvålen är någorlunda lucker). Ytterligare insåningar kan förväntas, men troligen kommer arten att förbli sällsynt.
Mycket sårbar. Vanligaste hot: bortrensning