Spridda lokaler i Sagån, Kolbäcksån, Arbogaån, Norbergsån (inklusive Norens avlopp), Hjälmare kanal, Mälaren. Ströfynd i andra vatten. Spridning ofullbordad. Utbredningstyp osäker.
Första fynd
WAHLGREN 1909 ("i en liten vattensamling vid Västerås") = Västerås S: Viksäng 1904 (Dahlgren, S).1
1 "Vattenpästen förekom på min tid i en vattensamling ute vid Viksäng. Jag såg den visserligen aldrig med egna ögon men, om jag inte missminner mig alltför mycket, såg jag exemplar tagna därstädes." (E. Wahlgren i brev 1912 till O. M. Floderus, Västerås stadsarkiv.) I brev samma år till samma adressat bekräftar Dahlgren, att han samlat växten "i en liten vattenpöl vid Viksäng. Lokalen låg till höger om landsvägen, som går längs skogen, mycket nära stranden af Mälaren."
Ekologi
Agriofyt. Nedsänkt vattenväxt i hittills vanligen utpräglat eutrofa åar, sjöar, invallnings- och andra större diken, någon gång dammliknande vattensamlingar. I mesotrof omgivning. I Norberg: Noren, i den flacka viken vid avloppet 1974(!) och troligen Skinnskatteberg: Storsjön (EK m.fl. 1968). I Grythyttan? Mycket gärna i mer eller mindre kraftigt strömmande vatten. Av mig aldrig funnen på större djup än omkring 1,5 m.
Från klarare vatten i Norge omtalar (1977) rotade bestånd av vattenpest på ned till ca 10 m djup. Samme författare visar, att växten kan nå stor yppighet också i oligotrofa vatten. "åpenbart en plante uten spesielt store miljløkrav". "Den vokser på bunnslag som silt, dy, sand, grus og trefibermasse."
Välkänd för att starkt fluktuera i mängd, "zwischen reichlichem Vorkommen und scheinbarer Ausrottung" (LOHAMMAR 1955); jfr drastiskt exempel från Fyrisån i Uppland Hos ALMQUIST (1965). Växlingarna antas bero på omvärldsförändringar, så som sträng vinterkyla, riklig svavelvätebildning i is lagda vatten osv.
I Västmanland ursprungligen nog akolutofyt (fågelspridd från Uppland?). I Sverige xenofyt. Sen neofyt. Invandringshistoria i Sverige (fr.o.m. ca 1873) utredd av BIRGER (1910). Före 1930 följande fynd i vårt område: 1904: se ovan. 1905, 1906: "Västerås" (G. Kalen, JOH). 1908: Säterbo: Kvarnsjön, ymnigt, blommande (Strandberg enligt SAMUELSSON 1923a). 1912: Rytterne: Hornsvik (G. Karlström enligt SAMUELSSON 1923a). 1922: Rytterne: Viken V Flinta (Lundman enligt SAMUELSSON 1923a). Munktorp S: Stäholm (Lohammar enligt SAMUELSSON 1923a). Säterbo: gamla kanalen (Tärnlund enligt SAMUELSSON 1923a). 1923: Munktorp S: Stav, ån + Mälaren (Lundman enligt SAMUELSSON 1923a).
Hänvisad till vegetativ spridning i Europa. Sker i första hand med driften. "Fuglespredning, i den grad dette förekommer, ser ut til å være lite effektiv" (RØRSLETT 1977). UOTILA (1971) räknar däremot med en "effective distribution of Elodea by birds, boats, fishing, lumber rafts. etc.". Gradvis ökad frekvens på skilda håll i Västmanland att förvänta.
Lokaler
Västligast:
Skogslåglandet: Ervalla N/Nora S Järleån nedom Järle järnvägsbro 1957 (Almquist). Järleån från Närke-gränsen upp till i höjd med Fingerboda (EKHOLM 1975).
Nedre Bergslagen: Grythyttan Saxhyttan i älven 1959 (Lindberg) - (URSBERG 1976). Saxhytteagen i Torrvarpen 1958 (Lindberg).
