Allmän i Mälaren och Mälarslättens större vattendrag; högre upp följande slättåarna och de eutrofa(–mesotrofa) sjösystemen upp till Dalarna. I västra Bergslagen av låg frekvens, beroende främst på oligotrofa förhållanden. Utbredningsekologiskt mycket lik Iris pseudacorus (kanske nästan helt, norrut blott mindre uppmärksammad än denna). Utbredningstyp: S2.
Har troligen under 1900-talet dragit fördel av vattnens ökade förorening, något som dock inte kan utläsas vid jämförelser mellan äldre och yngre frekvensuppgifter. (Allmän i hela Västmanland enligt de gamla provinsflororna.)
Första fynd
LINNE 1745a så som Sagittaria (Kolbäck: Strömsholms kanal).
Ekologi
Idiokorofyt. Något hemerofil. Vanligen helofytisk vattenväxt, växande i något skyddat läge i eutrof(-mesotrof) omgivning på upp till ca 75–100 cm djup. På djup större än ca 5–75 cm som regel endast med flytblad (eller helt submers). Än som inblandning i olika vassar, än täta-glesa renbestånd på mer eller mindre vassfria ställen. Apofytiskt i dammar, större strandängsdiken, vid slussar, båtlägen m.m. Underlag som regel gyttjelera.
Lokaler
Utpostlokaler i NV:
Skogslåglandet: Ramsberg S Liljendal 1954 (Hamrin). Samhället i bruksdammen 1976(!).
Övre Bergslagen: Hjulsjö Vasselsjön (Erdtman enligt SAMUELSSON 1920a, 1923a). Hällefors "togs omkring 1930 i Skåln i sjön Norrelgen" 1958 (Lindberg).
