Allmän i Mälarområdet; härifrån spridd-tämligen sällsynt upp i Övre Bergslagen, där arten troligen når en temperaturklimatiskt betingad, nordvästlig utbredningsgräns. Förekomsterna ovan Mälarområdet är knutna till edafiskt (och ofta samtidigt lokalklimatiskt) gynnade lägen. I det oligotrofa och höglänta Norberg inskränkt till kalkförekomster. Utbredningstyp: S1.
Fossilfynd av hasselnötter visar, att arten under äldre klimatskeden nådde något längre upp i Övre Bergslagen (se senast PETTERSS. 1956). ANDERSS. (1902) har betonat, att den förkortning av vegetationsperioden, som gör sig gällande på Övre Bergslagens nivå, försvårar eller förhindrar den under sommaren nybildade hasselvedens förvedning under hösten. Av lokaler, belägna mer än 300 m ö.h. (ca 300–350 m), kan nämnas: Hjulsjö: Hasselkullen, "några enstaka exemplar ---, hvilka synas bära sparsamt nötter" (ANDERSS. 1902) (BINN. 1921). Hjulsjö: Ovanför S. Kämptorpet (SJÖRS 1948). Hällefors: Silverknutens SÖ-sluttning i högt läge 1929 (Brodd. manuskript: 60 buskar i dåvarande slåtteräng, stora, vackra, med nötter) (BLOM & HELGER 1945) (URSBG 1976).
Första fynd
LOHMAN 1737 så som Hassle-lundar (Arboga: omkring staden). Från Bergslagens närhet nämnd redan 1784 av BERGENSKIÖLD (Nora S: "uti egorne ikring Bondebyn").
Ekologi
ldiokorofyt. Hemerofil. Ursprunglig i ängslövskogs-, lövglänt- och rasmarkssamhällen; barr- och blandskog av frisk-fuktig örttyp; kalkpåverkade skogssamhällen Vanlig i Mälarområdets äldellövlundar, delvis i potentiellt naturlig vegetation; för övrigt gärna i diverse lövskogssamhällen i bäck- och ådalar samt källdragsbevattnade sluttning och raviner. Vackra ex. på sistnämnda t.ex. i Bro S: Gråtbron och Linde S: Andersviksravinen. Endast vid synnerligen gynnsamma betingelser i stabiliserad barrskog på silikatunderlag, t.ex. Nora S: Yxe herrgård V-ut, brant, starkt genomsilad skogssluttning(1), Lund: Kristakärret S-ut, genomsilad sänka i barrskog på lera(!), Björksta: Hanvadstorpet, genomsilad gran-hasselsluttning mot Sagån (WALLD. 1955). Som rasmarksväxt sällsynt på grund av sparsam utbildning av rasmark.
Vanlig apofyt i hemerob lövgläntvegetation (lövbryn, aspdungar, hagmark, gles skog), helst samman med ädla lövträd eller asp. Stundom i öppen, frisk ängsvegetation Enstaka buskar på torra, nästan euhemeroba ståndorter, så som vid vägkanter. I kalkrik omgivning ofta knuten till brott och eljest "kulturpåverkad terräng (för nuvarande vanligen igenväxningsvegetation). På vissa av dessa lokaler möjligen tillstädes före gruvtiden, nu alltså reliktapofyt, t.ex. på Klacken i Norberg. Rik självföryngring på hyggen med lämpliga markegenskaper.
Frisk-genomsilad/något växelfuktig, föga sur-alkalisk mull. Ej beroende av näringsrikt underlag. Själv producent av basrik, lätt nedbrytbar lövforna, bildar hasseln stora och stabila bestånd även på morän och isälvsmaterial Sistnämnda t.ex. i Möklinta: SÖ Storsjön längs åsen, Kila: Åsen S-ut(!).
Utbildar sol- eller skuggblad. Ojämförligt oftast i mer eller mindre skuggig miljö. Mycket stark slutenhet hos trädskiktet (lövskog) förorsakar abnorm stamsträckning och nedsatt vitalitet. Dylika förhållanden (sällsynta) har för nuvarande utan undantag uppkommit genom kulturingrepp. Torde ej genomgående ha rått i fornlövskogarna.
Beständig. Ett flertal nordliga förekomster ingår i små lundenklaver med ek, lind eller alm, till synes av reliktnatur. Beståndsbildande. Utbredda, mycket individrika "hasselskogar" om flera 100-talet ex. förekommer, utom som underväxt i större Mälarlundar (t.ex. Kung Karl: Sandskogshagen, Kolbäck: Ek- och Lindholmen, Kungsåra: Sundängen, Västerås-Barkarö: Ekuddens lund), i Västra Skedevi: Västlandaholm (nu inom betat området) och Västanfors: Högbyn(!). Andra stora, mera nordliga bestånd i sjösluttning Ö Dunshammar i Västervåla, på de nyssnämnda åslokalerna i Kila och Möklinta. samt i Bro S: Gråtbron och Västerfärnebo: Vargbacken.
Sedan 1700-talets slut inplanterad som prydnads- och nötbuske i större trädgårdar, främst i engelska parker (tidigast nog i Färna och Bernshammar, se för övrigt kartan). Huruvida eljest planterad för hushållsbehov är okänt. Ett ex. på odlad för annat ändamål ger ROSENIUS-HÖGMAN (1960): "Därnäst på straffskalan kom spöstraffet, som verkställdes med släta och kvistfria hasselspön. För att säkerställa tillgången på sådana säges det, att hasselbuskar planterats på kronofogdebostället i Sör Gerdsbo [i Västerfärnebo]."
