HISINGER 1831 (Skinnskatteberg s:n).

Idiokorofyt. Hemerofil. Ängsskog av skiftande sammansättning: sparsam i växelfuktiga-genomsilade typer (strandalskog, ravinlövskog, gran- och blandskog av frisk-fuktig örttyp), rikligare med tilltagande marktorka. Särskilt i högre lägen (på morän- och åskrön osv.) ofta ymnigt Liknar häri Convallaria, med vilken den ofta samdominerar, t.ex. i torr ädellövskog. Diverse lövfallspåverkade klippängs- och klippavsatssamhällen D:o rasmarkssamhällen.

Apofytiskt i röjd ängsskog, mesohemerob torrängsvegetation - helst på lundklippor och obetade backberg, sporadiskt på obetade markhällar, ytterst sällan i örtbackar - samt på diverse torrare, euhemeroba ståndorter, så som vägkanter, murar, slänter m.m. (Å sistnämnda ej typisk, troligen föga varaktig.)

Atypiska ex. en gång sedda i fuktängsvegetation: på lera i tuvdalarna i Carex cespitosa-Filipendula ulmaria-samhällen(!).

(Svagt fuktig-)frisk-torr, föga sur-alkalisk skogs- och ängsmull; torrare, vanligen humusrik, euhemerob mineraljord. Ej kalkgynnad i Bergslagen Underlag växlande (lika gärna t.ex. morän och sand som lera eller hällmark). Skugga-öppet ljus. Beteskänslig.