Ännu spridd-tämligen allmän i SÖ. och Östra Västmanland upp i Nedre Bergslagen, starkt knuten till sammanhängande kulturområden. I Skogslandets skogsbygder liksom i hela Västra Bergslagen sällsynt (enstaka lokaler säkerligen förbisedda!). Den mot NV hastigt avtagande frekvensen torde endast till en (mindre) del bero på ett hårdnande temperaturklimat. Har i Nedre Bergslagen på lokal 21 varit bofast i minst ett 50-talet år och syns för nuvarande vara vital på sin högst belägna lokal i Övre Bergslagen (22). Troligen är spridningen ofullbordad (Jämför nedan). Detta antagande stöds av, att arten både i Värmland - där den hittills bara förekommer sparsam längst i S - och i Dalarna till största delen invandrat mycket sent (ALMQ. 1949, HÅRD AV SEGERSTAD 1952). Klimatskärpningens betydelse därmed oviss. Utbredningstyp: S2 (atypisk) (pS1).
Första fynd
POST 1844 (köpingstrakten: passim).
Ekologi
Epökofyt. Ekologi mycket lik Chenopodium glaucums, de båda ofta samväxande T.o.m. 1800-talet stadsväxt på avfalls- och spillningsbemängda gator (WALL 1852, Åkerman manuskript 1846, Iverus 1877; jfr lokal 19). Efter sekelskiftet nästan uteslutande vid och på gödselupplag, varifrån den tillfällig kan spridas med gödsel till rabatter och undantagsvis åkrar. Förr möjligen mera beständigt ogräs i mycket välgödslade trädgårdsland, särskilt i städerna. Nämnd som tomtogräs i Västerås i Åkerman manuskript 1846 och av Hedberg 1940 (UPS). Nu borta. Endast riklig i de stora landen vid Jäders bruks trädgårdsmästeri i Arboga 1979 (Löfgren & !). Några ex. i rabatt i Romfartuna N: Hallsta 1977(!).
Andra ståndorter under 1900-talet: Hamnarna i Västerås och Arboga (sist sedd 1926 respektive 1976); latrinbemängd sopjord: lokal 21 och Lundsvretstippen i Arboga 1973(!). Sedan sistnämnda blivit "grönområden" flydd till närbeläget dike "med Phragmites, tämligen riklig" 1976--77 (Löfgren).
Ett skäl till rödmållans frekvensövervikt över C. glaucum kan vara dess större anpassning till uttorkande och någon tid orörd gödsel. Starkt nitrofil. Från finska lokaler anger UOILA & SUOMINEN (1976) pH-område (5,2-)7,1–9,1. Mycket konkurrenssvag. Kräver upprepat omrörd mark men är betes- och trampkänslig. Ljusälskande.
Xenofyt. Sannolikt arkeofyt, äldst i SÖ, betydligt yngre för övrigt. Ursprunglig nog mest införd sjövägen. Utbytet av diasporer mellan gårdarna har varit mest intensivt i de bygder, där dessa ligger tätt. Ehuru kännedomen om artens frekvens under 1800-talet var vag, var den troligen redan då vanlig i SÖ. Stadd i fortsatt spridning intill vår tid, då den snabbt minskar av samma anledning som C. glaucum (jämför kartan). Också rödmållan lyckas i vissa fall återkolonisera marken kring en nycementerad gödselstad, i andra inte. Störst är utsikten, där plattan är måttligt stor och ej försedd med kanter runt om. Saknas alltid vid svämutgödslingsanläggningar och på annat sätt inbyggda gödselupplag. Bestånden på enskaka lokaler fluktuerar av naturliga skäl starkt.
Variation
Varierar mycket i fråga om storlek, bladform m.m., ofta på samma lokal Allt syns återgå på skillnader i substratets fuktighet, grad av förmultning, kvävehalt m.m. samt på tidpunkt för groning.
Lokaler
Kända utpostlokaler:
Skogslåglandet: Fellingsbro N 1 Villboda 1977(!). Karbenning 2–6 Högfors; Karbenningby; L. Klingbo; Långsjö; Vallsjöbo 1974–77(!). Linde S 7 Västra Bår 1977(!). Möklinta 8–10 Nordanåker; Valsätra; Vigelsbo 1977(!). Västerfärnebo 11–16 Bjurfors (ödeladugård); Hedåker; Lungbo; Lövåsen; Kalles i Björsbo; Muren 1977(!).
Nedre Bergslagen: Guldsmedshyttan 17 Flögfors [mitten av 1800-talet] (Borg, LD, UPS)(†). 18 Mårdshyttan [1940-talet] (Schiöler). Nora 19 Nora [stad?] 1864 (Wett. enligt SAM. 1923a). Norberg 20 Norbergs by (WALL 1952)†. Västanfors 21 Västanfors 1922 (Eng., S) [ca 1940] (Folkeson: sopstationen i Fagersta) -74(!: utfyllnad N järnverket, troligen avskrädesmassor).
Övre Bergslagen: Ljusnarsberg 22 Nubbtorpet, 230 m ö.h., gödselstad 1976(!).
