Allmän längst i SÖ (Ängsö-Östra Björksta); spridd i Mälarområdet i övrigt; högre upp på Mälarslätten sällsynt Kring Sala och i Bergslagen tämligen vanlig i kalk- och gruvområdet Vad gäller övriga strölokaler i Bergslagen - vanligen belägna i kända hyttrakter - är markbeskaffenheten okänd. Troligen också här i många fall på kalkrikt substrat (varibland hyttslagg). Förbindelselänkar mellan Mälarslättens starkt torrängsbundna population och Bergslagens och Skogslandets övervägande till kalkhällar och annan torr kalkmark inskränkta förekomster saknas nästan (undantag Kila: se nedan). Denna utbredningsbild tyder, oaktat arten med spridda bestånd når högt upp i fjällen, på stora värmeanspråk (jämför utbredning av de sydliga arterna Geranium sanguineum, Polygonatum multiflorum m.fl.). I Norrland ingen obligat kalkväxt. Förklaringen är kanske, att den skandinaviska populationen sammansätts av skilda klimatraser, av vilka en sydlig når upp i Västmanland. Förmodad utbredningstyp: S5.
Första fynd
HIS. 1832b (Västanfors: Lindbo kalkbrott vid Billsjön).
Ekologi
Troligen idiokorofyt: flerstädes i potentiellt naturliga kalkklippängssamhällen i Salas Centrala kalkområdet(!). Möjligen i d:9 i V. Bergslagen Kanske utgjorde det för nuvarande kulturpåverkade, opp????a kalkbergskrönet N Västerby i Kumla förr en naturlig ståndort (för nuvarande riklig där !). I silikatområdet troligen inhemsk 1 Mälarområdet: Rytterne: Kroneksbacken, lundomgivet klippkrön(!).
Huvudsakligen apofytisk i mesohemerob torrängsvegetation: örtbackar, lundklippor, kalkklippängar, avsatser 1 kalkbrott; sällsynt torra lövgläntor, t.ex. Hallstahammar S: Norrkvarns lund (MALMG. 1970). Knappast på andra euhemeroba ståndorter än kalkrik varp och kalkbrott.
Föga sur-alkalisk, torr, även grund ängsmull/rendzina. Underlag skiftande. På silikatbergarter mer eller mindre beroende av tillskott av (ädel)lövförna. Svag skuggaöppet ljus. Konkurrenssvag. Betestålig.
Akolutofyt och xenofyt. Spridning i N har till stor del gruvdriften som förutsättning Varaktigheten i Bergslagen kan belysas med följande exempel: Nora: Skofttorps kalkbrott (H. E. Joh. enligt SAM. 1923a) -78(!); Norberg: Klacken 1915 (SAM. 1923a) -75(!). Ramsberg N: Håkansboda 1856 (Ham n., LD) (EKH. 1978); Västanfors: Lindbo kalkbrott (HIS. 1832b) -1974 (Nordi n). Utgången (genom igenväxning) syns den vara i t.ex. Ljusnarsberg: Högfors 1840 (ZETIERSTEDT 1842). Vanl. fåtalig eller i smågrupper. Individrikast troligen 1 Kumla: berget N Västerby, krönet inom kalkförande avsnitt 1978(!).
Variation
Var. glaberrima Wg: Nora N Åsboberg (P. Larss. enligt SAM. 1923a). Sala Sala 1897 (Dahl, S).
Lokaler
Lokal ovan Mälarslätten: Kalklokaler: Jfr utbredningskartan och Fig. 4. För övrigt: Skogslåglandet: Kila Åsens hassellund (NORDIN 1966). Ej sedd av mig 1976.
Bergslagen: Nora N Smedstorpet 1863 (Ohlss. manuskript). Stationsberg (Vahl. enligt Sam. 1923a). Hagby 1881 (M. Floderus). Ramsberg N Kloten (1950-talet] (Hamrin). - Kalkrikt substrat?
