Tämligen allmän(-spridd) i Skogslåglandet och Bergslagen; spridd-sällsynt (på Mälaröarna) i Mälarslättens barrskogar. I ett 1965 specialundersökt, ca 10 km2 stort barr- och blandskogsområde i Hallstahammar N, Kvarnskogen, ett 30-talet lokaler (MALMGREN 1970). Har bedömts som tämligen allmän i Hallstahammar (MALMGREN 1970), vanlig i Medåker (GARSTEN 1971), tämligen allmän i Ramnäs (mer än 20 lokaler) (1976, B. Eriksson), tämligen allmän i Grythyttan (BERGDAHL 1960). Utbredningstyp: U.
Första fynd
Hall enligt WIKSTRÖM 1824 så som Neottia repens (vid Västerås; Kärrbo: Lindö). O. Stickman [1780-talet] enligt Afzelius manuskript b (Norberg s:n).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofob. I silikatområdets äldre barrskog av frisk-genomsilad ekbräkenristyp och ristyp. Ofta i sistnämndas "Hylocomium splendens-variant" (EBELING 1978), som ofta har Pleurozium schreberi som tongivande art. Sällsynt blockedafider i samma skogssamhällen. I kalkområdets barrskog av ungefär motsvarande typer samt Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen på frisk-medeltorr kalkmorän, t.ex. Sala: Gravhagsskogen(!).
Måttligt torr-något genomsilad mår, övergångar mellan mull och mår samt kalkbarrskogshumus. Underlag i regel morän. Halvskugga-skugga.
Smågruppvis eller enstaka. Någon gång talrik, så som i Kvarnskogen (10 m2) enligt MALMGREN (1970 sid. 173).