Allmän i Bergslagen och övre Skogslandet S härom lokalt allmän-tämligen allmän längs Dyltaån, i Hedströmmens dalgång samt inom och nära Centrala kalkområdet i Sala; för övrigt ’tämligen sällsynt Den låga frekvensen i Östra Svealand liksom i Östra, S. och Västra Götaland tycks utgöra en spridningslucka, föga bestämd av vissa negativa mark- och klimatförhållanden. Gråalen är visserligen i Sverige mest allmän inom och ovan Bergslagen men uppträder S Östersjön lika allmänt i Nordtyskland, Polen m. m. Utbredningstyp: N1.
Den ojämna frekvensen uppmärksammades alltså av Wahlenberg: " Uppom Kolsva bruk blef Alnus incana ganska allmän" (Wahlenberg manuskript 1821). Underlag saknas ännu för att säkert bedöma, om spridningen sedan dess fortgått S-ut. Längs S. Hedströmmen etablerad på 1800-talet, också kring åns nedre lopp, där den insamlades redan 1839 (Post, S). Att den ännu är bofast här tyder på, att inga avgörande ekologiska omständigheter hindrar fortsatt spridning till Mälarslätten. En skillnad i ståndortsval syns dock föreligga mellan olika områden. Medan gråalen i NV, i synnerhet i Bergslagen, gärna även växer på ·torr mark, syns den i Ö och SÖ (där nederbörden är lägre) i hög grad vara knuten till bäckdalar, å- och sjöstränder samt genomsilningsmark.
Första fynd
BERGENSKIÖLD 1784 så som Ahl Buskar (Nora Bergslag: " En myckenhet af Ahl Buskar wäxa i Hagarne, hwars Löf endast tjenar att göda trackten ikring sig ---. ") WAHLENBG 1826 ("per --- Vestmanniam ferrimontanam trans Kolsvabruk").
Ekologi
ldiokorofyt. Mycket hemerofil. Ängs- och sumplövskogssamhällen; blandskogssamhällen av frisk-fuktig ekbräkenristyp-örttyp. Kärrväxt i fattiga-rika myrkantsamhällen Som apofyt på diverse svagt fuktiga-måttligt torra, euhemeroba-oligohemeroba ståndorter (beteshagar, renar, skärningar m.m.). Mycket framträdande i Bergslagens nuvarande igenväxningsmarker (ej minst kring kalkbrott) och raviner.
Svagt sur-alkalisk markreaktion. Tämligen vid fuktighetsamplitud (regionala skillnader: se ovan). Halvskugga—öppet ljus.
Sällan odlad. Planterade eller avsiktligt sparade tycks de grova träd vara, som ingår i en övergiven lövpark vid Baggå (Skinnskatteberg). Deras omkrets var 1975 1,3 m ö.m.: 148, 138, 133 och 125 cm(!). Träd med brösthöjdsomkrets över 1 m för övrigt sällsynt Det grövsta hittills bekantgjorda trädet vid Bysjöns V-sida i Västerfärnebo på mark som blottades vid denna sjös sänkning omkring sekelskiftet, "knappt 2 m i brösthöjd" 1978 (ABR. & WALLSTEN 1979).
Lokaler
De sydöstligaste lokalerna är: Mälarslätten: Hallstahammar S Sörkvarn (Du R. enligt SAM. 1923a) -1950-talet (Almquist)†. Försvunnen av okänd anledning (se MALMG. 1970). Björskog-Kungs-Barkarö Hedströmmens stränder 1839 (POST 1844; S), bl.a. Östuna (Post manuskript c). På 1950-talet återfunnen vid Granåker och Östuna (Hamrin) samt Grönö (Almquist); under 1970-talet på onämnd plats (WESSBG 1975). Skerike S †Svartmyran (TROIL. 1860). Tortuna Längs Lillån, flerstädes 1956 (Wald.).
[Västerås: Gamla kyrkogården, åbrädden 1941 (Hedberg, UPS). Ej återfunnen 1978(!). Troligen odlad, då åkanten utgör kyrkogårdens västra begränsning och används för lignosplantering.]
