POST 1844 såsom G. tetrahit *bifida (Köpingstrakten: mycket allmän).

Idiokorofyt. Mycket hemerofil. Alnus glutinosa(-Prunus padus)-samhällen (grunda sänkor och fastmarksnära avsnitt i alkärr och bäck- och strandalskog). Genomsilad skog av våt örtstarrtyp och örttyp. I nordliga gråalsraviner i samhällen av frisk örttyp. Vassdriftssamhällen. Troligen inhemsk i lövfallspåverkad klippängsvegetation, i vars oligohemeroba-mesohemeroba faser den är tämligen vanlig ovan Mälarslätten.

Som apofyt eljest i kulturpåverkade varianter av nyssnämnda fuktskogssamhällen samt torrare: Sällsynt i annan torrängsvegetation (än klippängar på backberg, där den för övrigt också förekommer i skrevor osv. utan närvaro av lövfall; ovanlig särskilt i örtbackar, möjligen på grund av för låg humushalt). Vanlig på euhemeroba ståndorter, särskilt järnvägsområden, åkrar, land och hyggen; omgivning av gödselstäder, i skärningar, på upplagsjord, utfyllnad m.m.

Således oftare på torra ståndorter som apofyt. Gynnad av humus- och kväverikt och någorlunda väl neutraliserat substrat. Underlag hällmark och mineraljord av olika textur. GRANSTRÖMS (1962) omdöme, att den vore särskilt karakteristisk för lätta jordar, håller inte streck i Västmanland. Ljusälskande. Tämligen betestålig. – På hyggen ibland massbestånd.

Blomfärg skiftar stundom i gult (form sulfurescens Neum.), i regel ej beaktat. I Uppland enligt ALMQUIST (1965) ± allmän Samlades i Hed av Svedberg 1900 (SBG), "vid foten af berget vid landsvägen en bit söder om Uttersbergs hytta", varest den ännu växer jämte normalformen(!).