Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Första fynd
BERGIUS 1764 så som F. elatior (Grythyttan: Loka hälsokälla).
Ekologi
Epökofyt. Av mycket låg frekvens i mesohemerob torrängsvegetation (oftast betad örtbacksvegetation), troligen ovaraktig. Sällsynt övergångssamhällen mellan frisk och fuktig ängsvegetation: Dingtuna: Husta, Juncus articulatus-Triglochin palustre-vegetation i betesmark(!). För övrigt huvudsakligen utpräglat euhemeroba ståndorter: renar, vägkanter, skärningar, gräsmattor, vallar, järnvägsområden, diverse ruderat ängsvegetation i kulturgränsen.
(Svagt växelfuktig-)torr, oftast humushaltig och finpartikelrik mineraljord. Ger intryck av att gynnas av näringsrik mark. Konkurrenssvag. Svag skugga-öppet ljus. Betestålig enligt Svensk Valltidskrift.
Xenofyt. Sannolikt arkeofyt. Torde ha ökat kraftigt genom odling som vallväxt. Detta dock inte möjligt att påvisa, kallad allmän i hela Västmanland redan av WALL (1852).