Wahlenberg 1824 ("ad --- Vestmanniamque ferrimontanam --- frequenter").

Troligen idiokorofyt. Brukar anses inhemsk på sandiga-grusiga stränder, främst i mellersta och övre geolitoralen. Också sparsam meddelad från vissa potentiellt naturliga, vassfria strandavsnitt vid Mälaren (delvis växande på driftanhopningar). Knappast så uppåt landskapet, däremot på kulturpåverkade strandståndorter (båtlägen, bryggor osv.).

Som apofyt för övrigt vanlig i (oftast betade) lågvuxna fuktängssamhällen av skiftande sammansättning samt på talrika, friska-torra, euhemeroba ståndorter: diken, vägrenar, gräsmattor, ladugårdsbackar, järnvägsområdet, utfyllnader m.m.

Fuktig, föga sur, humus- och näringsrik, helst finpartikelrik mineraljord; på euhemeroba ståndorter också på torrare, även tämligen humusfattig mark. Vanlig i eutrof miljö. Ljusälskande. Konkurrenssvag. Betesgynnad.