Tämligen allmän(-i utpräglade myrtrakter allmän) i Bergslagen och NV. Skogslåglandet; S och Ö härom spridd i barrskogsområdet ned till grannskapet av Mälarslätten (ej ända ned), Ö-ut till Kila och Möklinta. 0 i Ervalla N, Kumla, Näsby N, Sala, Sevalla, Skultuna N, Tillberga N och på hela Mälarslätten (Bör kunna påletas åtminstone i Salaskogarna. En hos WALLDÉN [1955] anförd förekomst i Björksta, växande tillsammans med hassel, lungört, underviol m.m., måste betvivlas.) Bunden till vegetation, som utbildas vid sur-tämligen starkt sur markreaktion, vadan den i regel framhålls vara kalkskyende. Så är möjligen fallet. I alla händelser är framförallt de edafiska förutsättningar olämpliga i de trakter, där den saknas. (Att den samtidigt har en utpräglat nordlig totalutbredning, torde inte i Västmanland inverka nämnvärt.) Utbredningstyp: N2.
Första fynd
WAHLENBERG 1826 (Skinnskatteberg: "circa Skinskattberg"). WAHLENBERG manuskript 1821 (flera lokaler V om Övre Vättern).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofob. Enligt FRANSSON (1972) endast ristuvsamhällen i fattigkärr-myrkantvegetation. I sådana – med Pleurozium schreberi, Vaccinium uliginosum, ibland Cladonia-arter osv. - vanlig också i Västmanland (nära myrkanter eller längre ut på trädtuvor). Åtminstone i Bergslagen dessutom i fastmatt-myrkantsamhällen: Paucifloro-parvifolietum av klassisk sammansättning. Kan vara riklig tillsammans med Carex vaginata, Maianthemum, Dactylorhiza maculata osv., t.ex. i små, soligena skogskärr eller (Hällefors) sluttande skvattramtallmossars kärrfönster. Vissa andra fastmattsamhällen i små laggkärr (delvis ensam kärlväxt). Barrskog av fuktig-våt ristyp, ofta som förmedlande zon mellan kärr och hedbarrskog. Står ovannämnda ristuvsamhällen nära, stundom ett och samma. Fragment härav i hällsvackor. Viss förekomst i löv- eller barrskog av våt fräkenristyp.
Vid speciella (troligen växelfuktiga-svagt genomsilade) markförhållanden bofast i hedbarrskog av frisk kråkris- eller ljungtyp på näringsfattigt underlag; sedd av mig vid åskärr och på annan sandig mark, t.ex. nära Sandgropsmossen i Västervåla.
Reliktapofyt i ovannämnda samhälles hyggesfaser.
Lokaler
Mest framskjutna lokaler i områdets lägre delar är (från V till Ö):
Skogslåglandet: Fellingsbro N Iskarbo; Krokmossen 1959 (Hamrin). Himmeta N Maktlösa; Sundänge Ö-ut 1957 (Hamrin). Bro N Gråtbron; Kopparn; Ormängen; Vägby V-ut 1956–60 (Hamrin). Odensvi N Boda S-ut; Gunnarbovallen N-ut; Kattlamossen V-ut 1958; Blixbo 1959 (Hamrin). Kulinge [1950-talet] (Almquist). Hallstahammar N Svältenberg N-ut vid suragränsen, flerstädes (MALMGREN 1970). Lillhärad Harsjön (WALLDÉN 1955). Ramnäs Sumpskog V Stingsmossen, sparsam 1975(!). Haraker Svanå [var?] 1976 (B. Eriksson). Fläckebo Billsbo; Rörbro 1976 (B. Eriksson). Kila Sätra brunn 1919 (C. Th. Mörner enligt SAMUELSSON 1923a). Tångmossen vid åsen, riklig (NORDIN 1966). Västerfärnebo Kärren bakom Skalleråsen (Salbohed) 1845 (Post manuskript a) - (WALL 1852) -1971 (!: åsgropskärret Ö Salbohed, åskanten). Tjärnen V landsvägen vid Tappebo 1950 (Lohammars manuskript). Storljusen V-ut (Almquist enligt SAMUELSSON 1923a). Rosshyttan V-ut [1950-talet] (Almquist). – Dessutom åtskilliga lokaler i N. och V. Västerfärnebo Möklinta Finnbomossen [när?] (Almquist). Godmantorpet + 300 m N-ut; Nordanberg; Prästmuren 1943 (Sjörs). Vattmossens lagg (SJÖRS 1948) - (ABRAHAMSSON & WALLSTEN 1979).