Spridd-tämligen sällsynt med stora luckor särskilt i Skogslåglandets och Bergslagens oligotrofa skogstrakter. Fastän mullart, spelar den av okända skäl ringa roll i Mälarområdets lundområden. I Bergslagen av klimatskäl mer edafiskt fordrande än Söder- och Öster-ut, starkt kalk- och grönstensgynnad. Utbredningstyp: U.
Första fynd
BERGSTRAND 1851 (Kila: Ljumsbo-ängarna). Lönn. 1843 (K. Karl: Dammbron; UPS).
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Ursprunglig i kalkområdenas skogssamhällen : ymnig över stora arealer i potentiellt naturlig, äldre, frisk gran- och blandskog på kalkmorän V och S Kalkugnsberget i Arboga (MALMG. 1972a); flerstädes i Pinus-Juniperus-Brachypodium pinnatum-samhällen: Sala: Mergölenområdet, Linde N: Talludden, Viker: Näsmarkerna. Även i block- och rasmarkssamhällen under grönstensberg: Karbenning: Sandvikens lindberg (MALMG. 1976: No 36); Västerfärnebo: Skrövelberget (Loh. manuskript 1950); Järnboås: Jerkaberget (BINN. 1921).
Nog inhemsk också i silikatområden: Ramnäs: Vallsjöndalen(!), Björksta: Hanvadstorp 1945 (WALLD. 1955), i båda fallen på sluttande, genomsilad mark i skog av ekbräkenristyp-örttyp.
Om ursprunglig i sådana områdets friska ängslövskogar är ovisst. Viktig ståndort däremot sådanas kulturfaser ("lövängs"- och liknande gläntvegetation, asp- och hasseldungar i kulturområde): Arboga: Stora Ekbacken, Kung Karl: Sandskogshagen, Kolbäck: Lindholmen och Österängen, Kungsåra: Sundängen (alla !), samtliga reciterade lokaler i Hallstahammar (MALMG. 1970), Sankt Ilian: Hovdestalund 1846 (Åkerman manuskript) - (SYLVEN 1931: i lövängsrester) (tycks nu utgången, sedan en begravningsplats anlagts på platsen).
Euhemeroba ståndorter: Tämligen karakteristisk på kalkpåverkade vägrenar och -slänter: Viker: Sjöändan S-ut; Snöbergsmarken S-ut; Ljusnarsberg: Lilla Kumlan-trakten (alla !). Gärna kalkmarkshyggen: Grythyttan: Norra Djupviken och Finnhyttan; Karbenning: Sandvikens lindberg; Skinnskatteberg: S. Gäddtjärnen m.fl.; alltid riklig (!). Även – naturaliserad? - på renar och nya skärningar i silikatområde, t.ex. Ramnäs: ONO Uggelbo; Lillhärad N: invid Industrileden S Långsjön, bland lövsly (båda !). T.o.m. på banvallar och i järnvägsskärningar, bl.a. "vackra bestånd i järnvägsskärningarna" vid Stor- ljusen i Västerfärnebo (LOH. 1951), och till synes trivial schaktjord: Haraker: Sydöstra Långmossen vid dikningskanalen, barrskogsglänta(!).
Utom i euhemerob omgivning tämligen krävande mullart. Vid ljusamplitud men saknas i starkt skuggigt läge och ökar vid hyggesingrepp. Möjligen beror frånvaron i Mälarområdets slutna ädellövskogar främst på ljusbrist. Beteskänslig.
