Allmän-tämligen allmän på större delen av Mälarslätten, högre upp spridd-sällsynt i kulturtrakter. I Bergslagen starkt kalk- och järnvägsgynnad men bofast också på mera alldaglig ruderat mark i silikatområdet (t.ex. 8, 18, 19). Frånsett i vissa kalkområden troligen helt och hållet antropokor Norr om mellersta Skogslåglandet. Sydlig art, vars högre frekvens i Syd och ståndortsväxling i Norr beror på temperaturklimatet. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
[ÅNGMAN 1835 (Norbergs Bergslag): Sammanblandad med föregående, som inte nämns.] POST 1844 (Köpingstrakten: passim). POST manuskript c 1843 (Köping: Galgberget).
Ekologi
Idiokorofyt. Mycket hemerofil. I förhållande till föregående begränsad till torrare ståndorter, livsduglig t.o.m i starkt uttorkande, tämligen sur, hedartad klippängsmiljö (lik Scleranthus perennis). I (nästan) potentiellt naturliga mellanting mellan klipphed- och klippängssamhällen på de högt belägna, halvt barrskogsomgivna krönen av Arlaberget i Odensvi N och Solviksskogsberget i Kärrbo, delvis i renlavsrik vegetation med Spergula morisonii. Därjämte på klipphyllor i bådas stup. På mera kulturpåverkade backberg flerstädes i liknande vegetation, t.ex. Fellingsbro N: Torntorp Ö-ut, bl.a. i renlavsmatta på krönet(!). FIertalig också i potentiellt naturliga kalkklippängssamhällen och i kalkhälltallskog: Arboga: Kalkugnsberget (MALMG. 1972a), Sala: Solbohällarna(!), Krackelbacken m.m. (E. MARKL. 1975b). Liknande ståndorter bör i naturlandskapet flerstädes ha stått till dess förfogande.
Vanligast som apofyt, dels i torrängsvegetation (örtbackar, klippängar), dels på mer eller mindre torr, gärna sandig, euhemerob mineraljord: vägkanter, skärningar, stationernas spårområde, gammal kalk varp. Längst i N enbart på euhemeroba ståndorter, i Skogslåglandet främst på sådana.
Torr, förhållandevis sur-alkalisk ängs- och klippmull/-humus; d:o, euhemerob mineraljord. Saknas på suraste silikatklippor i ren barrskogsomgivning (dvs. i typisk klipphedsvegetation). Underlag skiftande. Näringsanspråk små; torde dock inte vara lerskyende. Ljusälskande.
Lokaler
I översta Skogslåglandet hittills känd: Karbenning 1 Snytens station 1976(!). Möklinta 2 Prästgården (Almq.). Sala 3 Broddbo station 1976(!). Västervåla 4 Sörbo, järnvägsskärning 1976(!). 5 Ängelsbergs station 1978(!).
Nordligaste lokaler i Nedre Bergslagen: Norberg 6 Klacken 1843 (C. H. Joh. enligt SAM. 1925) - (NORDIN 1959). Ramsberg N 7 Kloten 1950-talet (Ham.). 8 Kravsjötorp Ö-ut, landsvägsren 1976(!). Skinnskatteberg 9 Skinnskattebergs station 1975(!). 10 Krampens station 1975(!). Västanfors 11 Jönsbackens kalkberg (NORDIN 1959). 12 Västanfors (Eng. enligt SAM. 1925) -74(!: stationens spårområde).
Övre Bergslagen: Hjulsjö 13 Bredsjö station (ALMQ. 1957). Ej återfunnen 1978(!). Ljusnarsberg 14–15 Bänghammar; Gruvberget [1935] (Almq.). 16 Bresjön 1950-talet (Ham.). 17 Kopparbergs station 1976(!). 18 Stjärnfors 1955 (Ham.) -76(!: landsvägskant N-ut). 19 Mellan Stjärnfors och Rällså, torra landsvägsslänter flerstädes, delvis riklig 1976(!).
