F.n. allmän på Mälarslätten och i Ö. och nedre Skogslåglandet; spridd-tämligen sällsynt högre upp, här ofta tillfällig enligt ett par meddelare. Okänd i Grythyttan, Hjulsjö och Ljusnarsberg (förbisedd?). Som bofast i Skandinavien sydlig (tillfälligtvis funnen långt upp i Norrland), lergynnad ("Lehmzeiger" enligt OBEROORFER 1962). Dessa omständigheter viktigast för dess ojämna fördelning. Uttunning mot V och NV inträder ungefär vid omslaget till lättjordsdominans. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
KIHLMAN 1828 såsom Söttuppor (Kumla s:n). Indirekt LINNÉ 1745b: " Wesmannis Söt-tuppor".
Ekologi
Epökofyt. Åkerkanter, åkerhörn, här och var ännu rikliga kamomillbestånd inne i åkrar. Mer eller mindre tillfällig men vanlig på vissa andra, torra, euhemeroba ståndorter: vägkanter, jordblottor, gräsmattor, vallar, slänter, tippjord, sällsynt potatisland m.m. Frisk-tämligen torr, humusrik eller humusfattig, finpartikelrik mineraljord. Troligen gynnad av gödsling. Ljusälskande. Konkurrenssvag.
Xenofyt. Arkeofyt. Spridd med utsäde av olika slag sedan förhistorisk tid. Har enligt Ö. Nilsson sedan 1950-talet lyckats utbilda biocidresistenta raser, något som eventuellt förklarar dess annars gåtfulla närvaro i fullt modernt behandlade åkrar.
Förmodligen minskande.