Spridd-lokalt tämligen allmän på Mälarslätten; högre upp tämligen sällsynt-sällsynt. På Mälarslätten gynnad av grovpartikelrikt underlag (ofta åssand); än mer så därovan, därjämte kalkgynnad. I Skandinavien långt nordligare än C. caryophyllea, varför den låga frekvensen i Skogslåglandet och Bergslagen endast till en del beror på otjänligt temperaturklimat. Bofast också Övre Bergslagen (lokal 5). Utbredningstyp: S3.
Första fynd
POST 1844 (Köpingstrakten: allmän). Post manuskript a 1842 (Västerfärnebo: Heden = Salbohed).
Ekologi
Troligen epökofyt. Mesohemerob, extremt utbildad - delvis något hedartad - örtbacksvegetation, ofta på isälvsmaterial eller förhististoriska stensättningar/gravhögar. D:o klippängsvegetation, sannolikt vanlig på kalkrikt underlag, sällsynt i silikatområdet (Frekvensen svårbedömd i detalj, då ståndorter förr aldrig meddelats. Av mig blott ett fynd på silikathällmark, ett blockkrön i Hallstahammar S [MALMGREN 1970].) De nordligaste av mig kända förekomsterna i mesohemerob silikatvegetation ej högre upp än Ramsberg S (Sundbobyns åskrön), Hed (Jönsarbo, åsflank) och Hallstahammar S. På euhemeroba silikat stånd orter - alltid diverse ruderatsand - når den upp i Övre Bergslagen (5).
Mer utpräglad sand- och kalkhällsväxt än Carex caryophyllea, eljest ekologiskt lik denna.
Lokaler
Nedre Bergslagen: Nora N 1 †Nora stad (Bomgren enligt SAMUELSSON 1923a). 2 Smedstorpet 1863 (E. E. Öman, OREB). Nora N/S 3 På järnvägen mellan Nora och Järle, 12 tuvor [på åssand] (Ohlsson manuskript 1863; publicerad av SAMUELSSON 1923a). Skinnskatteberg 4 Skräppbo kalkområde 1973 (Nordin). Viker Flertalet äldre och nyare fynd inom kalkområdet.
Övre Bergslagen: Hällefors 5 Sanddynerna V Hällefors samhällen (Piteå) 1923 (G. Täckholm, S) -58 (Lindberg)-77(!: starkt trampnött sand).
