Allmän i hela området Utbredningstyp: U.
Några märkesträd:
1) "Stora grana" i Grythyttan, "på Elfvestorps bruks mark tätt intill rået vid Limmingens mark": Mätt omkrets 1891: Stamomkrets ca 463 cm (15,6 fot) ca 1,8 m ö.m. ("6 fot från rot"), höjd ca 30 m. "ser ännu frisk och liflig ut". (Sign. J. E. K. i Skogvaktaren 1892, h. I.) Vad sedan blivit av denna jättegran (en av de största, som varit kända i Sverige) är mig obekant.
2) Gran på Bergs häradsallmänning i Hallstahammar N: 320/ 1,5 1968-69 (MALMG. 1970). Avblåst på mitten (ca 1960, efter avverkning av omgivning). Fridlyst 1935.
3) Gran i "Röfors jätteskog" i Medåker S: 301/"brösthöjd" 1973 (LÖFG. 1981).
4) Gran i Skansenskogen nära stigen mellan Skansen och Åsby herrgård i Hallstahammar S: 284/ 1,5 1968–69 (MALMG. 1970).
5) Hagsolitär i Hälsta i Hallstahammar S: 275/ 1,5 1968–69 (MALMG. 1970).
Första fynd
VICTORIN 1727 så som gran (Grythyttan: Loka hälsobrunn). Trädslaget finns nämnt på kartor och i andra otryckta handlingar från 1600-talet, troligen tidigare.
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil.
Variation
Talrika granformer har uppmärksammats:
Form acrocona Th. Fr.: Romfartuna S Lycksta 1922 (A. Nyblom, spritpreparat i VÄ). Västerås Rocklundaskogen 1888 (okänd samlare, d:o). Talltorpett 1919 (Wollert, VÄ). Surahammar Lisjö, 10-årig planta 1921 (J. Lindner enligt SYLV. 1927).
Form columnaris Carr. - Pelargran: Skinnskatteberg s:n (SYLV. 1922).
Form corticata Schröter - Tjockbarksgran: Nora N Knutsberg (ODHNER 1923).
Form globosa Berg - Klotgran: Rytterne 500 m S Horn vid vägen (Lindm. [foto] i Sveriges Natur 1914 s. 190) (SYLV. 1931; FOLLMER 1933) -33 (Wollert, VÄ). FridIyst 1920. Fridlysning upphävd 1943, sedan granen dött (OLDERTZ & BÄCKSTRÖM 1961).
Form recurvata Wittr. (med tillbakaböjda kottefjäll): Norberg Bjurfors (SYLV. 1916 efter ex. i Skogshögskolans arkiv).
Form tabuliformis Carr. - Bord- eller paraplygran: Jämte mattgran, tillsammans med vilken den vanligen förekommer och ur vilken den ibland uppstår, ej helt ovanlig i blockig terräng. Där väl i regel modifikativ. Bestånd av olikformade, vegetativt sammanflätade paraply- och mattgranar t.ex. Ö Hornsvik i Rytterne i stenrammel i N. åssluttning 1971(!).
Hit hörde, enligt god beskrivning, en (genetiskt betingad?) "hänggran" i skogsmark 150 m från egendomen Sätherholm i Skerike (JOH. 1923). (En annan "hänggran", 260 m Ö Gränsla i Lund, fridlyst 1944 [OLDERTZ & BÄCKSTRÖM 1961], var däremot enligt Edvard Alvén en typisk form viminalis [belägg av sistnämnda fr. 1937 i KJN, LD, Edvard Alvén]. Så troligen också en "hänggran" i Skultuna: vid landsvägen Väserås-Skultuna, fridlyst 1945.)
Typiska mattgranar för övrigt anförda eller samlade från/i Kungsåra Ängsösund (1932), Ramsberg berg SÖ Gåstjärnen (1977), Västerås-Barkarö Högholmsskär, N-udden i blockmark (1922), Ängsö Högsholm (1971).
En närstående men sällsynt och troligen genetiskt betingad typ av kollektiv paraplygran är "hyddgranen". Beskrivs sålunda (= Horsak:an) av ScHIÖLER (1943): "---någonting som till hälften liknar en krypta, till hälften ett jättelikt skatbo. Elva vresiga, förvridna, grova, men föga mer än manshöga stammar med grova slokande grenar bilda en krets kring det nakna jordgolvet med dess virrvarr av förvridna rötter. Deras täta, risiga, myrstacksliknande kronor fläta sig samman till ett tak med en glugg mitt i. --- Mitt i kryptan står en tolvte stam, lika grov som de andra, men död sedan många år --- Hela snåret har uppkommit ur en enda gran med rotslående grenar, kanske en gammal mattgran, som tröttnat att krypa längs jorden. En god del av de grova rötterna i golvet är i själva verket inte rötter, utan grenar, som rotat sig och likt utlöpare vuxit upp till nya stammar."
Tre typiskt utbildade hyddgranar kända från området: Harakar "skärningen mellan Byggtorp-Boängsvägen och järnvägen Tillberga- Ludvika", skogsbryn på jämn, lerblandad sandjord, 16-stammig 1909 (HEDEMANN-GADE 1910; flera goda foton). Guldsmedshyttan "Horsakyrkan" eller "Lucifers kyrka", vid mindre skogsbilväg ca 300 m SÖ Björnfallet, på plan moränmark (ODHNER 1923) (SCHIÖLER 1943: se ovan; även foton) (EKH. 1978: område nr 55). Hos EKH. god beskrivning av nuvarande skick. Beståndet nu 25 x 25 m. Sala "Ebba Brahes hydda" vid Gudmundstorpet (tidningen Idun 1906 s. 379: foto) -1909 (DAHLG. 1911: ca 5 m högt mitträd, omkretsat av 20-talet mindre stammar). Kvar?
Form versicolor Wittr. (med försenad klorofyllbildning I årsskotten): Karbenning nära stenen 1928 (Öberg, LD).
Form viminalis (Sparrm.) Casp. - Slokgran: Sedan mitten av 1800-talet ett drygt 20-talet uppgifter om enstaka ex. i olika delområden. Bland på senare tid omtalade ex. märks: Grythyttan nära landsvägen ca 3 km S Loka brunn, 23 m hög, ca 140 år gammal (BERGD. 1960 och Grythyttan i bild 1976: bilder) (NORDENMALM 1973: beskrivning). Kallad ömsom pelargran, ömsom slokgran. Bilder visar slags mellanting. Medåker S Efter vägen mellan Ekeby och Nyckelby (GAR. 1971 s.n. f. virgata; foto). Ljusnarsberg l barrskog V Nubbtorpet 1 grupp, bestående av högt, gammalt träd + några ungträd, visad mig 1976 av L. Stångberg. Liten glänta nyligen upptagen kring beståndet till främjande av dess utveckling.
Form virgata (Jacques) Rehd. - Ormgran: Drygt 50 förekomster meddelade (härav 17 hos NORDMARK 1948). Några av dessa torde dock gälla f. viminalis, andra mellanformer mellan denna och virgata. Tidigast omtalad hos HIS (1832b så som b viminalis) "ofvanom Born vid vägen till Dramborn" i Skinnskatteberg. Samma träd eller dess avkomlingar beskrivet och avbildat från samma plats av W. SAM. (1912) och LEN. (1912). Bilderna visar typisk f. virgata. Växtplats enligt dessa förf. = "hagmarken tillhörande" Skinnskattebergs kyrkoherdebostad respektive "några hundra meters vandring i sydostlig riktning från stationen i något stenig skogsmark på prästboställets ägor". Detta område nu tätbebyggt.
Beträffande mellanformer och övergångar mellan viminalis och virgata samt deras självföryngringsförmåga: se TH. M. FRIES (1890).
Namnlös form: Skinnskatteberg Samma lokal som för ovannämnda virgata-ex., växande 150 m från detta, en "tätt förgrenad", ca 80-årig gran med "allsidigt riktade och mycket tätt ställda barr" osv. (W. SAM. 1912). Sannolikt utplånad av bebyggelse.