Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Se även tuvad hundstarr Carex nigra var. recta
Första fynd
BRUNYAN 1793 så som kort blåstarr (Irsta: Kusta i klen myrvall). (POST 1844 så som C. vulgaris [Köpingstrakten: allmän].)
Ekologi
Idiokorofyt. Hemerofil. Fattigkärr-myrkantsamhällen (fastmattor, mjukmattor samt övergångar), mer eller mindre konstant i alla kärrs fastmarksövergångar. Mellankärr- myrviddsamhällen (övergången mellan mjuk- och fastmatta). Källkärrsamhällen och närstående samhällen i starkt sluttande, soligena rikkärr (fastmatta). Kalkrikkärr-myrkant- och myrviddsamhällen (fastmatta av olika fuktighet jämte dessas övergågngar i mjukmattor; t.ex. Trichophorum cespitosum-Campylium stellatum-samhällen, Tomentypnetum; på trädtuvor S Silvtjärn i Norberg[!]). Källflödessamhällen.
Alla slags samhällen på någorlunda glesbevuxna mineraljordsstränder, ofta i oligotrof miljö (mellersta-övre geolitoralen), samt på långvarigt blottade sand-mobottnar. Hällkarsamhällen och liknande Bäckkantsamhällen.
Sumpskog av fuktig ristyp, fuktig ekbräkenristyp, våt fräkenristyp samt våt örtstarr- och örttyp.
Som apofyt framförallt i all slags mesohemerob (betad eller obetad) fukt- och kärrängsvegetation. Även å torr mark: i Bergslagen och NV. Skogslåglandet. här och var inströdd i frisk ängsvegetation; t.o.m. funnen i betad torrängsvegetation: Linde S: 400 m SV Åtsjöängen, småexemplar på många ställen(!). Vanligare (= Skogslåglandet-Bergslagen) å torrare, euhemeroba ståndorter: hyggen, körvägrenar, stigkanter på skiftande mineraljord.
Som ovan framgår anpassad till mycket skiftande substrattyper och markfuktighet. Saknas i mycket sur miljö. Exempel: Tillhör kärrkant med pH 4,4 i Hjulsjö: Mossbokärret ("extremfattigkärr"), saknas i samma kärrs inre del med pH 4,0 (WITTING 1947). Skugga-öppet ljus. Delvis betesgynnad.
Variation
Synnerligen variabel, sammansatt av ej blott utseendemässigt utan också ekologiskt skilda raser. Ehuru många skiftande systematiska enheter under tidernas lopp urskilts, betraktas komplexet i Flora europaea ännu som bristfälligt utrett. Detta gäller också följande hos HYLANDER (1966a) accepterade typ, vilken jag sökt behandla i enlighet med SYLVÉN (1963) (materialet dock oenhetligt; av andra vanligen kallat C. nigra [form/var.] juncella):
En var. recta närstående typ, extremt lång- och smalbladig (blad ca 70 cm långa), samlad i Hällefors Eskilsberget Ö-ut, kanten av barrskogsbäck (tjärnavlopp). skuggigt, 1 tuva 1976(!, UPS) och Viker Älvhyttan 1925 (T. Vestergren, S).
Var. juncea (Fr.) Hyl. (C. juncella) - Styltstarr: Publicerad från Västmanland som ovan samt hos HULTÉN (1971) m.m., sannolikt med orätt. Varken i naturen eller i herbarium har exemplar varit kända, som väl överensstämt med det Norrländska materialet (jfr HYLANDER 1966a). Ett par gånger har jag i landskapets nordligaste delar sett bestånd, som möjligen skulle kunna räknas hit: NV. Hällefors: Flaxen NV-ut, genomsilad mark mellan två tjärnar, 3 halvmeterhöga tuvor 1976(!). Skinnskatteberg: Övre Borgfors vid Hedströmmen, moig mellangeolitoral 1975(!). Beläggexemplar tyvärr ej tagna.