(Kollektivarten först hos WALL 1852 så som C. canescens *vitilis [Norberg: Klacken; Erikslund]. Belägg härifrån i JOH, tagna 1848 respektive 1845 av C. H. Johansson, har synts mig möjligen vara C. brunnescens subsp. brunnescens medan andra ark från samma platser i S och UPS av Kalela bestämts som Carex brunnescens subsp. vitilis: se vidare denna underart.)
Mycket dåligt beaktad och därigenom bristfälligt känd. Enligt min erfarenhet möjligen tämligen allmän-allmän i Övre Bergslagen, tämligen allmän-spridd i Nedre Bergslagen; högst spridd i Skogslåglandet, okänd på Mälarslätten. Som växtens totalutbredning är arktisk-alpin och i Sverige markerat nordlig, torde S. och SÖ. Västmanlands torra och tämligen varma klimat verka återhållande. Dessutom är möjligt, att den skyr eutrofa lerjordar, möjligen också kalkrika jordar (dock uppgiven från Västanfors: Svartberget 1953 [Almquist]). Utbredningstyp: N2.
Ekologi
Osäker idiokorofyt. Några fynd i potentiellt naturliga klipphedsamhällen: å öppet barrskogsberg(!) samt i klippsluttning (lokal 13). Vanligast på några typer av euhemeroba ståndorter i oligotrof barrskogsmiljö, nämligen stigar och (något fuktiga- torra) hyggen. Almquist har sett den på en banvall i Hällefors. Åtminstone i Övre Bergslagen också i frisk ängsvegetation, t.ex. Ljusnarsberg: torpet Smaltjärn i övergiven slåtteräng(!).
Kunskaperna om växtens ståndortsval är ännu otillräckliga för en noggrannare sammanfattning av dess ekologi i Västmanland. Torde rätt säkert gynnas av surt, näringsfattigt, mer eller mindre grovpartikelrikt substrat samt låg konkurrens. En lokal frekvensökning har jag t.ex. spårat inom Riddarhyttefältets (hittills tallhedsdominerade) sandområde.
Vanligen enstaka-fåtalig.
Lokaler
Skogslåglandet (förbisedd särskilt i N. Gunnilbo, Västervåla och Karbenning): Bro N 1 Stora Vålens SÖ-sida 1960 (Hamrin). Haraker 2 Billsmyran, barrskogshygge, lokalt riklig 1976(!). Hed 3 Karmansbo S-ut, barrskogsstig på åsen, 1 tuva 1973(!). 4–5 Nära kyrkan [ås]; Spaden (Svedberg enligt SAMUELSSON 1923a). Himmeta N 6 Brandfors 1957 (Hamrin; det. Almquist). Kila 7 " Långdaljan" längst i NV (NORDIN 1966). Kumla 8 Engarn V-ut 1960 (Almquist). Ramnäs 9 Långbrofallet (ERIKSSON 1967a). 10 Seglingbo 1976 (B. Eriksson). Sala 11 Hillingen, badudden 1957 (Almquist). Surahammar 12 Baståsen [ås] 1960 (Hamrin). Västerfärnebo 13 Knisbergets S-sluttning 1950 (Lohammar; LOHAMMAR 1951). Västervåla 14 Ängelsberg 1848 (C. H. Johansson enligt SAMUELSSON 1923a).
De av ovanstående förekomster, vilka inte kontrollerats av mig, anförs med förbehåll för underartstillhörigheten.