Spridd-allmän på Mälarslätten; för övrigt glest spridd-sällsynt i kulturtrakter Edafiskt fordrande lövmullart, av allt att döma fullt härdig t.o.m. Nedre Bergslagen. Sparsamheten ovan Mälarslätten beror på att odlingen var koncentrerad till herrgårdar och stora slättgårdar och att lämpliga stånd orter (parklundar, ädellövdungar) främst står till buds vid dessa. Mycket karakteristisk för resterna av områdets engelska parker. Utbredningstyp: S2.
Första fynd
WALL 1852 så som F. elatior (Rytterne: Tidö park; Surahammar: Bruket; Kärrbo: Springsta). Åkerman manuskript 1846 (Sankt Ilian: Hovdestalund).
Ekologi
Epökofyt. I Mälarområdet möjligen potentiell agriofyt. Huvudsakligen hemerob ängslövskog: dungar, parklundar, lövalleer med diken, förfallna parkdelar, parkgränser osv. i nära anslutning till äldre bebygg. I hägg-/björk-/aspvegetation likaväl som i ädellövvegetation Då frön sällan bildas (se nedan), uteblir i regel spridning ut i närliggande, mindre kulturpåverkade ängsskogssamhällen. Sedd av mig i oligohemerob men tämligen sent uppvuxen, frisk örtrik barrblandskog S Fullerö. Andra ståndorter är ödeträdgårdar med omgivning, renar m.m.; en gång ett stycke längs en åkerkant: Dingtuna: Råby(!).
Frisk, väl utbildad mull, vanligen under eller nära ädla lövträd, på näringsrik, helst lerig (åtminstone finpartikelrik) mineraljord. Skugga-öppet ljus.
Ergasiofygofyt. I Uppsalatrakten föga förvildad "före vår tid" (ALMQ. 1965); ännu hos Iverus (1877) blott tolv lokaler. Torde sammanhänga med, att odling i större omfattning kom i gång först vid 1800-talets mitt. Vid storgårdarna på 1700-talet: Åholmen 1790-talet (REUTERHOLM 1796). Allmän förvildad troligen fr.o.m. sekelskiftet, då den utträngdes av jordgubbar och släpptes ur uppsikt. Konstaterad bofast t.o.m. Norra Skogslåglandet: Västervåla: Engelsbergs herrgård 1862 (P. A. Timm, TIMM) -1970-talet(!). Bildar vidsträckta, vegetativa bestånd.
Också under odlingsepoken ofta steril (jfr AGARDH 1856). Beror på, att ståndarutvecklingen hos samkönade plantor oftast hämmas eller på att endast han- eller honplantor är tillstädes. Ett helt bestånd av fruktbärande parksmultron 1979 längs Brunnby försöksgård allédike i Irsta. Bär söta som nejkon (backsmultron), något vattniga.
